Ena halvan av det färdigbyggda heliumhuset är stängd för besökare och installatörer. Det pågår en röntgenundersökning av alla skarvar i rörsystemet som ska transportera flytande helium till det halvkilometerlånga, underjordiska strålröret vars supraledande delar måste hållas nerkylda. Här vill man inte ha läckor.

Något kylskåp är det ju egentligen inte man bygger här. Inte ens frys. Supraledarna måste hållas mycket kallare än så, det behövs minst 270 minusgrader, och då är det bara flytande helium som duger. Men precis som i ett vanligt kylskåp behövs det kompressorer, och de kommer att brumma en hel del.

– Det är en anledning till att den här byggnaden står lite avsides och är ordentligt ljudisolerad. Vi lägger nära en miljon enbart på ljudisoleringen, säger Mats Lindroos, acceleratorchef på ESS.

Än så länge har han sin arbetsplats i kontoret på Tunavägen, men snart ska ESS-personalen börja flytta in i tillfälliga lokaler på Brunnshög för att vara närmare anläggningen som börjar ta form. Långa rader med nya kontorsstolar står och väntar på sina ägare i den stora kontorspaviljongen.

Förutom heliumhuset får ESS-personal snart tillgång till den halvkilometerlånga, helt underjordiska acceleratortunneln där byggherren Skanska håller på med de sista justeringarna före överlämnandet. Vi går in bakvägen, genom en labyrintaktig korridor med många rör och ledningar som följer väggen i prydliga rader.

– Det här är en nödutgång, förklarar Mats Lindroos.

Så pekar han på en till synes meningslös liten återvändsgränd på vänster sida på ett ställe där den smala nödutgångstunneln viker av till höger.

– Där fångar vi in neutroner och andra partiklar som har kommit på villovägar när anläggningen är i gång. När de hamnar i en återvändsgränd kan de inte studsa vidare.

Partiklar som studsar är precis vad hela ESS-anläggningen handlar om. Enorma mängder protoner ska accelereras till nästan ljusets hastighet i den nu färdigbyggda tunneln. När de träffar målet frigörs neutroner vars färdväg kan analyseras för att få fram information om ämnet som ska undersökas.

Än har tunneln bara kala väggar och tak, men snart ska den börja fyllas med allehanda rör och apparater. Här kan inga lastbilar köra in, i stället ska den tunga utrustningen få sväva in med hjälp av lite tryckluft under lastpallen.

Anläggningens hjärta blir det halvkilometerlånga strålröret i vars supraledande delar protonerna får fart, men för att allt ska fungera behövs kyla. Kylrören med flytande helium kommer att ta upp mycket av utrymmet i tunneln. Rören och installatörerna kommer från Polen som har lång erfarenhet av att hantera helium i olika former.

Helium finns bara i begränsad mängd, ofta i mycket låga koncentrationer i naturgasfält, och oljeindustrin tar för det mesta inte vara på gasen, berättar Mats Lindroos.

– Den ses som en restprodukt som bara släpps ut och försvinner ut i rymden.

I ett polskt gasfält i Odolanow började man redan på 1970-talet ta till vara heliumet och utveckla metoder att förvandla helium till flytande form, och nu är polsk lågtemperaturteknologi världsledande. Polen betalar sin del av räkningen för den gemensamma ESS-anläggningen i huvudsak genom att leverera teknologi och expertis inom det område de är bäst på.

– Så gör många deltagande länder, och det är det mest fantastiska med det här projektet. Vi får direkt tillgång till all den här kunskapen, det möjliggör saker som inte skulle gå att göra utan samarbetet. Om det är något i EU som fungerar extremt bra så är det forskningssamarbetet, att vi faktiskt kan bygga forskningsanläggningar tillsammans och samordna arbetet.

Mats Lindroos har arbetat många år på den europeiska kärnforskningsanläggningen Cern på gränsen mellan Frankrike och Schweitz. Många av hans brittiska kolleger är nu bekymrade över vad som ska hända med forskningssamarbetet när Storbritannien lämnar unionen.

– Men man kan redan se hur brittiska forskare trycker på så att det prioriteras i Brexitförhandlingarna. I forskningen vill Storbritannien vara med fullt ut, de ser att de inte kan överleva utan det som ett litet land. Och i de här sammanhangen räknas Storbritannien som ett litet land. Jag är övertygad om att om Europa ska överleva i konkurrensen globalt så kommer forskningssamarbete att vara helt väsentligt.