Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Ingen kan ta staden ifrån oss

ûberpeppiga guider i röda peruker leder publiken genom Malmönatten.Bild: AlexanderTenghamn

Banditsagor och Friendly Fire! – "Nightwalkers Malmö"

TEATER. Av: Melanie Albrecht, John Hanse, Malin Molin, Oskar Stenström, Michael Wehren. Ikonst, 21/4.
”Nightwalkers och Nightworkers förena er! Dröm!” Under premiären av Banditsagors drömexpedition, som genomförs i samarbete med Leipzig-baserade Friendly Fire!, måste malmöborna dra på sig mössorna igen. Aprilvinden är så kall att fingrarna vitnar och därmed blir den en påminnelse om den bistra vardagen som rådde runt Möllevången på strumpfabrikernas tid. Men istället för att drabbas av vemod får den nattvandrande publiken lyssna till en marschartad uppmaning om att samla sig till ett framtidens kollektiv: ”Förena er! Dröm!”
Iscensatta promenader har alltsedan millennieskiftet utvecklats till en egen gren inom samtida europeisk scenkonst. I Öresundsregionen hade Köpenhamn länge ett kraftigt försprång i sitt utforskande av stadsrummets olika berättelser och sensationer. Men även i Malmö tycks scenkonstaktörer nu allt oftare falla för möjligheten att låta publiken upptäcka sina egna närområden, silade genom olika fiktiva filter.
I upptakten av ”Nightwalkers Malmö” möts publiken utanför Inkonsts entré just när mörkret fallit. Tre überpeppiga guider i ilsket röda peruker leder publiken genom Mazettifabrikens gamla grindar. Passagen blir symtomatisk för de kommande 60 minuternas exposé längs gatustråk som transformerats från arbetarstaden och fram till idag. Den lyriska textens upprepningar spinner kring stora begrepp som ”socialism” och ”kapitalism”, men lika starkt närvarande är drömmen och sömnen. Som ett tillstånd där stadens många meningslager ligger nedsjunkna som en sång under havet.
Aktörernas artikulation och fysik är smittande energisk, men föreställningen lider av smärre akustiska problem. På väg mellan föreställningens olika stopp går det till exempel bara delvis att uppfatta de förinspelade berättelser som fiskats upp ur arkiven. Allt eftersom längtar jag efter att få veta mer… Om de små lägenheterna och bristen på privata utrymmen. Om horderna av cyklar som rörde sig i samma riktning.
Samtidigt sprallar och sjunger den dramatiska texten runt oss där vi vandrar fram. Och tillsammans med gruppexperimenten får ”Nightwalkers Malmö” till slut sin karaktär. I mitten av Kristianstadrondellen provar vi att med slutna ögon knyta våra händer mot himlen och senare marscherar vi en i taget in genom folkparkens grindar. Historiens gester blandar sig med scenkonstens ögonblick och där och då känns det som att inget kan staden ifrån oss.
Gå till toppen