Dränera träsket – drain the swamp – var ett av de slagord som förde Donald Trump ända till Vita huset och som gjorde honom till världens mäktigaste man. Träsket – det är Washington och det politiska etablissemang som sett om sitt eget bo medan landet i övrigt har lämnats vind för våg.
De finns som inte helt utan goda skäl menar att detta är lättköpt populistisk propaganda där noggrann och nyanserad analys hade varit att föredra. Problemet är förstås att med ”noggrann och nyanserad analys” vinner man inga val i dagens värld. I politiken gäller ännu mer än i sporten en berömd amerikansk fotobollstränares visdomsord: "winning isn´t everything, it’s the only thing”, vinna är inte allt, det är det enda.
Detta träsk är inte bara ett amerikanskt fenomen. Allt flera upplever det som om politiker lever i en egen värld som befolkas enbart av likasinnade – ett etablissemang som i stort sett förblir oförändrat hur folket än röstar. Att rösta blir då en tom formalitet, en vart fjärde år återkommande ritual som inte i grunden förändrar någonting. Alltså kan man lika gärna strunta i det. Politikerna bryr sig i alla fall inte.
Denna känsla av maktlöshet, som har fått sin definitiva amerikanska beskrivning i J D Vances omtalade bok Hillbilly Elegy, finns också i Sverige och lite överallt i Europa. Den utgör en av grogrunderna för den populism som upprör så många och som ofta framställs som ett hot mot demokratin. I sina mest maligna former kan den vara det, men den är framför allt ett symptom på att andra har misslyckats. Populismen uppstår inte ur tomma intet och lär inte försvinna genom ”vanliga” politikers och tyckares besvärjelser och fördömanden. Ofta kan sådana till och med förstärka den.
Allt färre lyssnar till en marginaliserad och förbittrad kulturelits indignation. Denna elit talar om politikerförakt som om detta enbart vore något negativt. Detta fenomen kan också beskrivas som en välgrundad skepsis mot dem som alltför länge funnit sig alltför väl tillrätta i träsket.
Den svenska versionen av dessa sumpmarker fick sin tydligaste manifestation i den numera ökända decemberöverenskommelsen där oppositionen visade sig vara mera intresserad av att sitta i orubbat bo än av att opponera. Svenska väljare har inte glömt trots att överenskommelsen inte längre gäller.
Det finns mycket att göra för att förbättra det politiska klimatet och öka vanligt folks engagemang och förtroende för våra folkvalda. Ett sätt är att göra personval vanligare, att stärka banden mellan väljare och vald. Just hon är min representant och hon är det för att hon bäst speglar mina åsikter, inte för att hon har varit politiker i hela sitt liv och av partiledningen anses förtjäna att stå på valbar plats. Förhoppningsvis skulle en sådan förändring innebära att vi fick riksdagsledamöter som hade ett liv före politiken och som inser att det finns ett liv också efter politiken och utanför träsket.