Kultur

"Dancer": Komplext porträtt av balettens bad boy

Sergei Polunin.

Dancer

BIO. DOKUMENTÄR. Storbritannien, 2016. Regi: Steven Cantor. Med: Sergei Polunin, Jade Hale-Christofi. Åldersgräns: 15 år. Längd: 1.25.

Sergei Polunin har kallats sin generations bästa dansare och jämförts med Rudolf Nurejev. Han växte upp i en stad av Malmös storlek i Ukraina. Familjen hade ont om pengar, men som han säger i Steven Cantors dokumentär: ”alla var fattiga, man märkte inte skillnaden”.
”Dancer” tar utgångspunkt i krisen som drabbade Polunin efter att han som den yngste någonsin utsetts till solodansare på The Royal Ballet i London. Han sa upp sig och hänvisade till olust och alltför hård press. Han blev balettens bad boy, med snack om droger och fester.
Cantor spårar krisen till en pojke som tidigt visade exceptionell talang. Vi får möta en familj som gjort stora uppoffringar för att detta lilla guldägg skulle få förverkliga sig. Pådriven av mamma drillades han på prestigeskolor i Kiev och London, medan pappa och farmor jobbade hårt utomlands i flera år för att betala det hela.
”Då var det roliga slut”, säger Polunin. En hjärtskärande längtan efter en älskad pappa löper som en röd tråd, och pekar ut den traditionella mannens lott: att försörja, fostrad i att det är högsta prioritet.
Filmen innehåller också många dansscener och intressanta samtal med vänner, särskilt bästisen Jade Hale-Christofi som koreograferade Polunins dansfilm ”Take me to church” som blev viral 2015.
”Dancer” är inte direkt konstfull men skildrar med komplexitet smärtpunkter, hårt arbete och glädje. Den blir ett korrektiv till idén att begåvning och framgång är lycka. Sergei Polunin själv är intagande: känslig, både blyg och arrogant.
Gå till toppen