Idag tror många människor att nya företag som startats av unga personer står för en stor del av de senaste decenniernas tekniska nyheter, uppfinningar, nya jobb och den ökade produktivitet som skett i Sverige.

Det är också en vanlig uppfattning att det är riskfyllt att dra igång en verksamhet och att det därför är något som våghalsiga unga personer ägnar sig åt.

För människor som tänker på framgångsrika svenska entreprenörer framträder dessutom ofta bilden av unga entreprenörer som Niklas Zennström (Skype), Daniel Ek (Spotify) eller Sebastian Siemiatkowski (Klarna).

När man studerar entreprenöriellt beteende, viljan att starta nya företag, är det lätt att tro att ålder är en motiverande faktor.

Ett nystartat företag kräver tid, energi och investeringar för att växa innan det kan ge vinst. Även bra affärsidéer kan misslyckas. Efter tio år har bara ett av tio nystartade företag någon verksamhet, enligt offentlig statistik.

Yngre personer har mer tid, här räknat som fler år, än äldre för att ta igen förlorade inkomster och investeringar. Till det kommer att tiden har ett högre värde för äldre människor eftersom de förmodas ha färre år kvar i livet.

Äldre människor som överväger att starta ett företag jämför vad de måste investera i tid och pengar med den osäkra framtida inkomsten från ett nystartat företag. Den vanliga slutsatsen är att äldre väljer att stanna vid sin nuvarande lön och fritid framför en osäker kommande inkomst.

Att dra igång ett företag innebär ekonomiska och sociala risker oavsett hur gammal man är. Det är lätt att anta att äldre människor avskräcks från att starta företag eller på annat sätt vara entreprenörer, eftersom det kan ta lång tid innan det blir lönsamt.

Mot bakgrund av allt detta är det förvånande att många människor som är mellan 55 och 64 blir entreprenörer och att andelen är väsentligt högre än för människor mellan 20 och 30.En orsak kan vara att många människor har en dröm om att bli entreprenörer men avstår från att försöka förverkliga sin dröm så länge de har barn att försörja.

En annan orsak är att vissa människor vill trappa ner när de har blivit lite äldre och kan göra det genom att bli egenföretagare och samtidigt i mindre omfattning än tidigare fortsätta jobba för sin tidigare arbetsgivare.

En tredje orsak är att de som blivit arbetslösa efter 55 år har svårt att finna ett nytt jobb och då väljer att bli egenföretagare för att få en inkomst.

En fjärde orsak är att en del kan ha kommit på att deras pension blir låg och därför väljer att bli egenföretagare för att på så sätt försöka få in lite mer pengar.

Oberoende av orsak ser vi att det inte stämmer att äldre i lägre utsträckning än yngre är entreprenörer och drar igång företag, något som vi också visat i vår forskning. Egentligen är det kanske inte märkligt om man tänker på att äldre har en mycket lång yrkeserfarenhet och att de i många fall har de affärsnätverk som är väsentliga för den som ska starta ett företag.

Äldre människor som blir entreprenörer ger positiva ekonomiska bidrag till Sveriges kunskapsbaserade ekonomi.

Vi kan här ha att göra med en ny trend. I den gamla industriella ekonomin dominerade massproduktion i stora serier i stora företag med starkt fackligt inflytande och monotont och fysiskt ansträngande manuellt arbete. Tillsammans med en lägre medellivslängd och sämre hälsa bland äldre var det omständigheter som inte gav inspiration och ork till att bli entreprenör.

I den moderna kunskapsekonomin värderas däremot många av de egenskaper som idag finns hos äldre arbetstagare högt på marknaden. De egenskaper det handlar om är utbildning, erfarenhet, information, kunskap, yrkesfärdigheter, sociala nätverk och affärsnätverk. Allt detta betyder att många äldre arbetstagare kan vara mycket produktiva, något som de kan låta komma sin arbetsgivare till godo eller som de kan kommersialisera på egen hand som egenföretagare.

Värt att notera är att egenföretagande i kunskapsbaserade sektorer och då inte minst alla slag av konsultverksamhet är högre bland äldre än bland yngre personer.

Vår grundläggande fråga är om politiker på lokal, regional och nationell nivå insett vilken potential som ligger i äldres entreprenörskap.

Vet dagens politiker hur mycket äldre entreprenörer bidrar till landets ekonomi? Inser de hur entreprenörskap kan bidra till att äldre är yrkesaktiva längre upp i åren och till att dämpa trycket på pensionssystemet och andra sociala system och hälso- och sjukvården? Tänker de när de strävar efter att skapa ett gott näringslivsklimat på att också skapa ett gott, öppet, tolerant och understödjande näringslivsklimat för äldre entreprenörer? Har rådgivarna inom kommuner, revisionsbyråer, banker och liknande de rätta attityderna och de rätta kunskaperna för att stödja äldre personer som vill bli entreprenörer?

Vi för vår del tillåter oss att vara tvivlande på samtliga dessa punkter. Vi tycker att det är dags att lyfta fram de äldre entreprenörerna, att analysera på vad sätt och hur mycket de bidrar till landets ekonomi och att undersöka hur det på olika sätt kan underlättas för äldre entreprenörer.