Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Ledare: Löfven sneglar åt höger. Även den rödaste dagen.

Stefan Löfven i Folkets park i Malmö.Bild: Emil Langvad/TT
Årets paroll för första maj svajade lätt i vinden:
"Den svenska modellen ska utvecklas – inte avvecklas."
En så allmängiltig slogan kan stå för lite av varje. S-ledaren Stefan Löfven tycktes ta fasta på det när han talade inför åhörare i Landskrona och Malmö på måndagen. Istället för att traditionsenligt lägga huvudfokus på arbete och solidaritet ägnade han en väsentlig del av sin talartid åt brott och straff.
Det kan ha varit en anpassning till publiken för dagen. De båda städerna är prövade av grov kriminalitet. I Landskrona gick demonstrationståget förbi en utbränd bil, i Malmö stod talarstolen nära en rondell där knark sålts öppet utanför en förskola.
Mot sådana bakgrunder klingade det särskilt väl när Löfven förklarade att brottsligheten gör honom "förbannad på riktigt". Han lovade hårdare tag mot gängkriminalitet, upprepade löftet om ytterligare tiotusen polisanställda och gick till storms mot dem som angriper blåljuspersonal.
"Rör inte våra hjältar", dundrade Löfven och framhöll att det saknas förmildrande omständigheter för personer som stör utryckningar.
Han hade naturligtvis rätt i sak, men intrycket blev ändå att han lät som Liberalernas partiledare Jan Björklund. Och faktiskt inte bara i rättspolitiska frågor.
Löfven talade om vikten av likvärdiga skolor som ger alla elever god utbildning och lade ovanligt stor vikt vid frågan om ordning och reda. Elever från studieovana hem är särskilt beroende av det är tyst och lugnt i klassrummen, påpekade han – helt korrekt – och lyfte fram skolan som den jämlikhetsfråga den är.
"Kunskap är makt, och makt den ska delas av alla."
Björklund hade inte kunnat säga det bättre.
Efter terrordådet i Stockholm i april var kampen mot terrorismen förstås också ett självskrivet ämne. Även här lovade S-ledaren hårdare tag, men gjorde samtidigt viktiga distinktioner. Han betonade att terroristerna inte är några krigare eller företrädare för någon särskild religion. De är rätt och slätt brottslingar och ska bekämpas med det demokratiska samhällets samlade medel.
Så småningom kom Löfven sedan in de på de frågor som kanske är mest förknippade med den svenska modellen: välfärden och den offentliga sektorn. Liksom på S-kongressen nyligen utlovades stora satsningar på fler offentliganställda. Därutöver kom en ny offensiv för att öka tillgängligheten i vården.
En särskild "patientmiljard" ska korta dagens vårdgaranti som ger rätt att träffa en läkare inom sju dagar. Exakt hur mycket kortare framgår först då en pågående utredning är klar i början av sommaren. Men Löfven försäkrar att satsningen ska bli effektivare än alliansregeringens kömiljard som han själv varit med och avskaffat.
Behovet är påtagligt, men det är tveksamt om den nya miljarden gör så stor skillnad i praktiken. Mycket talar för att svensk vård behöver stora organisatoriska grepp snarare än nya projekt med öronmärkta miljarder.
Dagen till ära sluggade Löfven föga oväntats mot den borgerliga skattepolitiken, men hans retoriska angrepp mot enskilda allianspartier var få. Visst häcklade han – på goda grunder – Anna Kinberg Batra för hennes märkliga vändning i hållningen till SD.
"Moderatledaren har i all sin otydlighet lyckats förklara att hon vill samarbeta med Sverigedemokraterna."
Men även på arbetarepartiets egen dag fanns, glädjande nog, vissa tecken på att S-ledaren sträcker ut handen över blockgränsen.
Istället för att betona en hemvist till vänster talade Löfven om Socialdemokraterna som en kraft "i centrum av svensk politik". I samma veva sade han sig se blockpolitikens sista dödsryckningar.
Han har talat sig varm för ett samarbete över blockgränsen förr.
Och i sak har han rätt. Det är här svensk politik måste söka sin kraft, det är här en ny parlamentarisk majoritet måste byggas.
Problemet är att Löfven inte lyckas gå från ord till handling.
Gå till toppen