Minns ni när Pavarotti och Bono brukade sjunga ihop? Det var ett lingvistiskt storföretag, transnationellt och transkulturellt och på det stora hela rätt tramsigt. Inte värt det stora besväret.

Men det kan ju göras så mycket enklare. Den kroatiska artisten Jacques Houdek är en crossover i sig själv, ett möte i sig själv, en intern duett, material tillräckligt för en hel veckas Jaltakonferens om ämnet kulturell schizofreni.

Ja, han sjunger duett med sig. Han varvar popröst med operateknik, textrad för textrad. Ungefär som när man gör toast: först skinka sedan ost, och så lite mer skinka och sedan tar vi ost.

Visuellt går han också all-in. Han har fått en kostym uppsydd som på ena sidan är smoking, på den andra skinnpaj. Eller något ditåt.

Lyckligtvis är han rätt bra, så chansen är stor att han går vidare från den andra semifinalen till lördagens final. Annars vore det verkligen synd på kostymörens ansträngningar –det är ju fint om han kan ha på sig denna dress vid åtminstone två tillfällen. Jag tror inte han kan strosa omkring på gatorna hemma i Velika Gorica på det där viset till vardags. Men vad vet jag, jag har aldrig varit där. Kanske alla klär sig så?