Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Opera

”Vårhimlen ser så annorlunda ut efter den katharsis som en koncentrerad och effektiv föreställning av 'Aniara' innebär”

Daniel Hällström och Alexandra Büchel i "Aniara" på Malmö Opera.Bild: Malin Arnesson

Aniara

Musik: Karl-Birger Blomdahl. Libretto: Erik Lindegren, efter Harry Martinson. Scenografi, ljus, video och fotografi: Jan Lundberg, Torben Lendorph och Nils Bergendal. Kostym och mask: Bea Szenfeld. Koreografi: Birgit Åkesson och Patrik Sörling. I rollerna: Alexandra Büchel, Frida Engström, Daniel Hällström, Lars Arvidson, Ole Aleksander Bang, Rickard Söderberg, Bengt Krantz, Conny Thimander, Tina Højlund, Torbjörn Lillieqvist. Dansare: Melker Sörensen, Siri Andersdotter m. fl. Malmö Operakör. Malmö Operaorkester. Regi: Stefan Johansson. Dirigent: Tobias Ringborg. Premiär 6/5.

Malmö Opera ger världens viktigaste opera, ”Aniara”. Världens viktigaste? Ja, det måste den ju vara. För just nu är ingenting mer angeläget än att vi människor lär oss fatta att vår vardag utspelar sig på ett grönskande men ensamt sandkorn i universum. I Erik Lindegrens och Karl-Birger Blomdahls opera efter Harry Martinsons diktepos fraktar rymdskeppet Aniara emigranter från den förstörda Jorden. Men skeppet hamnar ur kurs och styr mot ljusårsgraven. På Malmö Opera har scenen gjorts till en av Aniaras mörka hallar och samtidigt till en tratt, en bild av rymdens svalg. Ur orkesterdikets avgrund stiger en musik som andas och stönar, mullrar och nynnar. Malmö Operaorkester spelar lågmält men intensivt.
Publiken får se och höra en mänsklighet som har råkat döma sig själv till undergång. Men denna mänsklighet ser och hör också publiken. De gör det via en levande dator, Miman. De sitter vid scenkanten och ser på oss. Blomdahls elektroniska bearbetning av jordeljud är först drömskt sköna, sedan alltmer skrämmande. Speglas vår framtid i körens ansikten?
Till en början liknar uppsättningens Aniara mest en Finlandsfärja där resenärer slår runt för att glömma. Frida Engström är en revydrottning med färg och Conny Thimander en festlig clown. Men så dör Jorden. Och sedan Miman. Då börjar kulterna. Männen i Malmö Operakör är fruktansvärda i sin kraft när de firar ångermässa, klädda i svart och rött. Deras handspeglars ”Hades” speglar ”vad som gjordes, vad som sades”. Samtidigt gror något annat. Det gror i ett leende hos en tekniker (den ömma tenoren Ole Aleksander Bang), i Mimarobens (Daniel Hällström) jordnära värme, i den tysta Isagels (Tina Højlund) hemlighetsfulla dans, och i den blinda poetissans (Alexandra Büchel) sång och förnimmelse av att Aniara närmar sig ”landet som icke är”.
Ja, Martinson låter faktiskt poetissan tala med Edith Södergrans ord. På Malmö Opera går man ett steg längre och låter henne se ut precis som Södergran. Detta minskar snarast kraften hos Martinsons poetiska anspelning. För hur hamnade den finska poeten på rymdskeppet, undrar man. Och det hör ju inte till saken. Kanske hade det varit bättre att ta fasta på Blomdahls musikaliska antydan att poetissan är en inverterad nattens drottning. En som dyrkar inte natten (som i Trollflöjten) utan den ”dagars dag” som nu glänser i Büchels skyhöga sopranröst.
Andra gånger avstår uppsättningen från en konkretion som kunde ha stött bort den publik vars rymdperspektiv på Jorden ska väckas. Det hade varit så lätt att låta bilder på vår tids tortyrkamrar, flyktingströmmar och smältande is flimra förbi när Miman är igång. Nu får de bilderna i stället flimra i vars och ens huvud. Under ångermässan vänds Hadesspeglarna mot publiken. Det räcker.
Vårhimlen ser så annorlunda ut efter den katharsis som en koncentrerad och effektiv föreställning av ”Aniara” innebär. Vad vackra molnen är såhär underifrån! Rymdperspektivet skänker en känsla av nåd. Och så länge den känslan varar vill man träda varligt på sina stigar och hälsa mjukt på dem man möter. Tänk att det ska vara så svårt för oss att komma ihåg att vi bor i paradiset!
Genom att kommentera på Sydsvenskan.se godkänner du våra regler

Regler för kommentarer

Välkommen att kommentera artiklar på Sydsvenskan.se!

Tänk på att:

  • Visa respekt för de personer eller företeelser som nämns i artiklarna.
  • Visa respekt för övriga debattörer.
  • Håll er till saken.
  • Spamma inte.
  • Inte skriva för långt. Över 500 tecken är det.
  • Dina kommentarer kan komma att användas på andra ställen på Sydsvenskan.se och Sydsvenskan papperstidning.

Det här är inte ok:

  • Kommentarer om etnisk tillhörighet, kön, sexuell läggning, politisk eller religiös tillhörighet om de saknar relevans i sammanhanget.
  • Rasistiska, homofobiska eller sexistiska yttranden eller budskap och sådana som hetsar mot eller uttrycker hat mot troende.
  • Kommersiella budskap eller marknadsföring, erbjudanden om pengar eller gåvor.
  • Upphovsrättsligt skyddat material som du själv inte har skapat eller har rättigheterna till.
  • Uppmaningar till brott eller agerande som strider mot svensk lag.
  • Hot, trakasserier och skvaller.
  • Att du utger dig för att vara någon annan existerande person.

Redaktionen följer debatten på sajten och förbehåller sig rätten att ta bort olämpliga inlägg. Användare som inte respekterar debattreglerna stängs av från möjligheten att kommentera artiklar.

Gå till toppen