Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Konst

Konceptuell keramik och målat föräldraskap lyfter dansk avgångsutställning

Linda Fagerström ser verk av avgångseleverna från Konstakademins bildkonstskolor och fastnar för en konstnär.

Nike Åkerberg, "25/1-17", 2017.

Afgang 2017. Avgångseleverna från Konstakademins bildkonstskolor

KONST. Anne Eckersberg, Anne Sofie Fenneberg, Coline Marotta, David Minařík, Eduardo Antonio Rodriguez Chain, Gabriel Bott, Hannibal Andersen, Ingrid Høiskar Borgfjord, Jacob Alrø, Jens Hüls Funder, Jesper Skov Madsen, Kirsten Astrup, Lydia Hauge Sølvberg, Malte Starck, Veronica Riget, Nicky Sparre-Ulrich, Nike Åkerberg, Nikolaj Nielsen Phillipsen, Nina Mølgård Knappe, Oskar Jakobsen, Signe Boe, Simon Rasmussen, Theodor Walldius samt Vibe Overgaard. Kunsthal Charlottenborg, Köpenhamn, t o m 28 maj.

Avgångsutställningen med elever från konstakademin i Köpenhamn är, som sig bör, en spretig historia. Det är tvära kast, men röran är spännande. Curatorn Christian Skovbjerg Jensen har balanserat kaoset fint. Ska några tematiska linjer urskiljas, är det vardags- och arbetsliv, krockar mellan högt och lågt och konceptuella verk där keramik står i centrum.
Samtidskonsten dras med en fixering vid keramik sedan ett tag. Och då handlar det om konstnärer som inte är keramiker, men som ändå arbetar med lera. Syftet, upplever jag, är att laborera med materialets symboliska ställning som en slags konstens urmateria. Anne Eckersberg använder exempelvis stengods i kombination med elektronik i ”Teknodiver” medan Vibe Overgaard installerat något sneddrejade kärl på golvet framför en korsvirkesflätad skärm.
En som däremot kan sitt material är Anne Sofie Fenneberg. Keramikskulpturen ”Poppy capsule” är ett grandiost abjekt, frånstötande och samtidigt fullständigt magnetiskt. Med sina skära blygdläppsformade fenor svävar den fram, mönstrad i en blå nyans som påminner om danska porslins-nationalskatten Musselmalet.
En humoristisk underton präglar Kirsten Astrups på ytan allvarliga ”Troe och Agtsom” där kvinnliga brevbärare spelar på enorma blåsinstrument i papier maché och lajvar depraverad nattklubb i postsorteringens källare som för att nästan rituellt hålla liv i marknadsekonomins påbjudna dyrkan av arbetet som livets främsta meningsskapande aktivitet. Humoristisk socialrealism.
Bästa vardagsskildringen står ändå Nike Åkerberg för. I en film och en rad oljemålningar på plexiglas fångar hon i mättade färger sömnbristen, förvirringen men också den stora kärleken som präglar den första tiden som förälder till ett litet barn. Enkelt, rakt och allt annat än gulligt. Konstnären, som är född i Sverige 1986 och tidigare utbildad vid konstlinjen på Östra Grevie är den här avgångsklassens stora behållning för mig.
Gå till toppen