Wimans blogg

Max Wiman: Tre förlorade pjäser gör inte Pehrsson matt – schack har visat sig vara hans spel

"Jag tar hellre utmaningarna att välja rätt startelva från friska spelare i naturliga positioner."

Så svarade MFF-tränaren Magnus Pehrsson på min fråga om han inte trivs en aning med utmaningen att sy ihop en startelva där bristen på försvarsspelare blivit halvakut.
Min teori höll inte alltså. För utan tvivel har Pehrsson visat sig väldigt skicklig på att flytta runt sina pjäser utifrån situation och möjligheter. Fantasi nästan utan spärrar och det visar inte alla tränare. Även om jag inte håller med i alla beslut, ser jag allt tydligare en tränare som utifrån djupa taktiska och teoretiska tankar omvandlar dem till praktiska och ibland lite utmanande lösningar. Spännande.
Jag trodde faktiskt att han triggades av det.
Hur utmanande blir Pehrsson nu mot Hammarby?
Väldigt många av er har varit inne och gett hjälpande råd i Sydsvenskans omröstning om vilken backlinje ni skulle förorda om ni varit MFF-tränare mot Hammarby.
Intressant är att två förslag ligger nästan sida vid sida i omröstningen och har en hög procent båda två:
Tinnerholm, Nielsen, Carvalho, Vindheim
eller
Tinnerholm, Nielsen, Lewicki, Vindheim
Själv var jag först inne på fembackslinjen med Oscar Lewicki som central ledare mellan Lasse Nielsen och Felipe Carvalho. Då såg jag framför mig ett centralt tremannamittfält med Erdal Rakip, Anders Christiansen och så Jo Inge Berget lite framför. Markus Rosenberg och Pawel Cibicki på topp då. Men det blir kanske lite för offensivt balanserat i alla fall.
Den 5-3-2-uppställningen vänds ju snabbt till en 3-5-2-variant med den typ av ytterbackar som Anton Tinnerholm och även Andreas Vindheim representerar.
Pehrsson har varit inne och testat det här lite, men jag tror kanske ändå att han väljer mer tryggt inspelade 4-4-2, som han betonat är grundfilosofin.
Efter att ha pratat med Pehrsson, anar jag snarare ett drag som leder till att Oscar Lewicki helt enkelt går in och tar Franz Brorssons plats. Inte för att Pehrsson sa något i den riktningen, det var mer en känsla resonemanget ledde mot. Att Vindheim för sin egen trygghet får spela till höger, medan den långt mer matchvane Tinnerholm får kliva över till vänster tror jag benhårt på.
Vad ska vi då i det här läget tro om formationen framför? Kanske får personlige favoriten Magnus Wolff Eikrem då plats i alla fall? Anders Christiansen och Erdal Rakip spelar i det läget förstås centralt och sen är det nästan en akademisk fråga om Jo Inge Berget eller Pawel Cibicki spelar på kant och den som inte gör det assisterar förstås Markus Rosenberg på topp.
Offensivt balanserat även det, men med tanke på vad som finns att tillgå i övrigt så blir allt offensivt balanserat. Även bänken. Med ett märkligt undantag. För trots backkrisen sitter där då två mittbackar, vilket säger en del det också.
Om vi utgår från den sistnämnda uppställningen - vad tror ni då om följande ersättare?
Fredrik Andersson, Felipe Carvalho, Dennis Hadzikadunic, Samuel Adrian (vänsterfot som kan hoppa in som vänsterback även om han är mittfältare), Mattias Svanberg, Alexander Jeremejeff, Teddy Bergqvist.
Jag har då räknat bort Tobias Sana som var sjuk på måndagen.
För övrigt kan också noteras att Rasmus Bengtsson nu börjat delta lite försiktigt i allt fler bollövningar utan kontakt med laget. Fortsatt är det så att han tidigast kan vara spelbar efter uppehållet i juni.
Teoretiskt kan så vitt jag förstår MFF också kalla hem centrala mittfältaren Erik Andersson från Trelleborg. Han är med ibland på träningarna med MFF, men var det inte på måndagen. I praktiken tror jag inte att MFF stör hans korsbandsrehabilitering förrän i ett läge då truppen skulle vara än mer sårad av skador och avstängningar.
***
Apropå avstängningarna, så för jag ett resonemang i MFF-podden där MFF skulle kunna fördröja en förlängd avstängning på Behrang Safari och Franz Brorsson genom att överklaga en dom som faller i slutet på veckan och göra det så sent att överklagan inte hinner behandlas före söndagsmatchen MFF-Norrköping (båda är med automatik enmatchavstängda mot Hammarby).
När jag läser på mer i ämnet, verkar det som att fotbollen inte har denna rättssäkerhet. Ett exempel på detta finns med en Markus Rosenberg-avstängning förra våren, där han skulle missat en match även om MFF överklagat och ärendet inte hunnit behandlats.
Att överklaga för att fördröja kan möjligen vara en gråzon. Men rättssäkerhetsmässigt låter det ju inte bra att man kan straffas innan domen faktiskt vunnit laga kraft. Så fungerar ju inte det civila rättssamhället.
Problemet ligger fortfarande i fotbollens ålderdomligt långa handläggningstider, vilka till viss del bottnar i rättssäkerhet (du ska hinna skapa ett vettigt försvar), men också på gamla tiders snigelpost.
Gå till toppen