Huvudledare

Ledare: M är bättre utan Reslow. Men sämre ihop med SD.

Han hade inte ens förvarnat sitt parti. Även gamla kollegor överraskades när Malmömoderaternas tidigare ordförande, riksdagsledamoten Patrick Reslow, meddelade att han lämnar M och går över till SD. Han gav beskedet vid en presskonferens på onsdagen tillsammans med en påtagligt nöjd Jimmie Åkesson. Inte minst Reslows motivering av beslutet lär ha klingat ljuvt i SD-ledarens öron.
Reslows missnöje väcktes vid decemberöverenskommelsen 2014 och indirekt tycks denna, som han ser det, gälla ännu eftersom regeringen inte har fällts:
"Det visar att allianspartierna inte är intresserade av att vara aktiva oppositionspartier och frågan är om de är intresserade av att leda landet."
Mellan rallarsvingarna mot sin forna partiledning förklarade Reslow att han har för avsikt att sitta kvar i riksdagen – trots att han valts in för M. Praktiskt har det ingen betydelse att SD därmed får ytterligare ett parlamentariskt mandat. Men moraliskt sett borde Reslow lämna kammaren – den som valts in som representant för ett visst parti kan inte betrakta sitt mandat som personligt.
Irritationen är tydlig i de moderata leden över att Reslow har för avsikt att sitta kvar. Särskilt som han, enligt partikällor, själv har varit noga med att folk som lämnat partiet ska ställa sina poster till förfogande.
Men många är också lättade över hans beslut.
"Patrick Reslow har idag konstaterat att han inte är moderat och inte delar moderata grundvärderingar. Jag delar hans bedömning fullt ut", säger till exempel riksdagskollegan Olof Lavesson (M).
Till tidningen säger Reslow att hans drömregering är en ren SD-regering. En person med den åsikten ska naturligtvis inte representera Moderaterna.
Fast partibytet har förmodligen också gjorts av taktiska skäl.
Det var efter en intern konflikt som Reslow i mars avgick som ordförande för Malmömoderaterna och i nästa val riskerade han att hamna utanför valbar plats. Efter övergången till SD har han klart bättre utsikter till en fortsatt riksdagskarriär.
Moderaterna blir ett bättre parti utan en företrädare vars agenda tycks var mörkblå med bruna inslag. Men samtidigt säger avhoppet något om läget i partiet och då inte minst om stämningarna lokalt.
Skåne är inte bara ett av Sverigedemokraternas starkaste fästen, utan också hemvist för en upprorisk moderat falang. Skånska moderater tryckte på för att skrota decemberöverenskommelsen och framhöll tidigt möjligheten att föra samtal med SD. Interna påtryckningar av just det slaget lär ha varit en bidragande orsak till M-ledaren Anna Kinberg Batras lika plötsliga som olyckliga fotbyte i början av året.
Hennes öppning för att "tala med" SD må ha dämpat den interna kritiken, men i stort var det ändå ett strategiskt misslyckat drag och ideologiskt var det katastrofalt. Under de senaste månaderna har Kinberg Batra fått se såväl väljarstödet som förtroendesiffrorna rasa. Inte nog med att väljarflykten till SD har fortsatt – den har samtidigt tilltagit åt andra håll.
På ett övergripande plan är det svårt att vara förvånad.
Varför skulle väljare som gillar SD stöda något annat parti?
Och varför skulle väljare som ogillar SD känna förtroende för en partiledare som vill närma sig Jimmie Åkesson?
"Jag borde kanske ha gjort det här mycket tidigare", sade Patrick Reslow på presskonferensen.
Det är det kanske fler som borde ha gjort. Opinionsläget kunde ha varit ett annat om Kinberg Batra, istället för att ge med sig, hade förklarat att de som vill närma sig SD gott kan göra det på egen hand. Och lämna partiet.
Nu valde hon istället att lägga om partilinjen. Det har inte bara fått konsekvenser för Moderaterna, utan av allt att döma även försämrat utsikterna till en ny alliansregering.
Gå till toppen