Lund

Podd om proletär prosa prisas

I höstas upptäckte han Ivar-Lo Johansson. I februari startade han sin poddsändning om arbetarlitteratur. Nu har den fått pris av statsministern. ”Det känns kul att få uppskattning för det man gör”, säger poddaren Mattias Torstensson.

Mattias Torstensson vid Axel Ebbes skulptur "Mannen som bryter sig ur klippan".Bild: Ingemar D Kristiansen
Vad är egentligen arbetarlitteratur? Det var ingenting Mattias Torstensson hade tänkt speciellt mycket på före oktober förra året. Det var då han läste "Kungsgatan" av Ivar-Lo Johansson.
– Det var mitt första möte med arbetarlitteraturen. Han skriver om urbanisering, om unga personer som flyttar från landet. Jag kunde känna igen mycket i tankarna och idéerna i boken, jag såg människor jag själv har träffat.
Mattias Torstensson har tidigare varit kanalchef på Radio AF. Nu läser han litteraturvetenskap vid Lunds universitet, men han har också längtat efter att få göra radio. När han upptäckte arbetarlitteraturen och tyckte att den fick för lite uppmärksamhet föll bitarna på plats. Han skulle göra en poddsändning.
– I höstas började researchperioden, och i januari arbetet med det första avsnittet av podden. Det släppte jag i februari, och det handlar om vad arbetarlitteratur är.
Och vad är det?
– Den klassiska definitionen är att det är litteratur som skrivs av arbetare, om arbetare och för arbetare. Magnus Nilsson vid Malmö högskola som jag intervjuar definierar det bredare – litteratur som på något sätt har samröre med arbetarklassen.
I begreppet brukar det också ingå att litteraturen på något sätt är politisk, något som Mattias Torstensson först blev lite förvånad över.
– Det var inget jag hade funderat på, men jag har mer och mer märkt att det ofta finns en politisk underton.
Den svenska arbetarlitteraturen förknippas oftast med en grupp huvudsakligen manliga författare på 1930-talet. Därför tyckte Mattias Torstensson att ämnet var klart begränsat och kanske inte skulle hålla för väldigt många avsnitt. Men han har ändrat sig.
– Det är ett stort fält, det finns en förnyelse i arbetarlitteraturen, det kommer många nya verk, och det är fler kvinnor som skriver. På 1930-talet var det nästan bara män, och Moa Martinsson. Alla som tycker om litteratur kan tycka om arbetarlitteratur, det finns så mycket.
En av författarna Mattias Torstensson har intervjuat för sin poddsändning är serietecknaren Daria Bogdanska som i sin serieroman "Wage Slaves" berättar om livet som svartanställd på Malmös krogar. I senaste avsnittet träffar han Anneli Jordahl som i sin senaste roman skriver om dödliga arbetsplatsolyckor.
Givetvis finns det också ett avsnitt om Ivar-Lo Johansson, som inspirerade Mattias Torstensson till poddprojektet. Men vem är det som lyssnar?
– Å ena sidan är det ganska många unga människor som redan är vana vid podcast som format och som har blivit inspirerade att läsa efter att ha lyssnat. Å andra sidan finns det en stor grupp äldre personer som kanske har växt upp med arbetarlitteratur och därför har upptäckt podden.
När Mattias Torstensson startade poddsändningen tänkte han att det var något han kunde göra vid sidan av heltidsstudierna. Nu har det nästan blivit tvärtom, säger han.
– Jag försöker skriva min c-uppsats så gott det går. Den ska handla om hur köket beskrivs i två arbetarlitteraturverk, "Svinalängorna" av Susanna Alakoski och "Mor gifter sig" av Moa Martinsson.
Vad är skillnaden?
– Det är ganska likt. Jag har inte hunnit skriva så mycket, men hos Moa Martinsson är det männen som super, hos Alakoski är det både män och kvinnor som gör det.
Mattias Torstensson får Byggnads kulturstipendium ur statsministerns hand.Bild: Karin Oleander
En seriös poddsändning med ett nytt avsnitt varje vecka kräver mycket arbete men ger ingen säker inkomst. Nu har Mattias Torstensson i alla fall fått fackförbundet Byggnads kulturstipendium på 15 000 kronor för sin podd - "ett stort och viktigt folkbildningsarbete som Byggnads stipendiekommitté anser angeläget att stödja".
Stipendiet delades ut av statsminister Stefan Löfven vid en ceremoni i Stockholm i veckan. Pengarna räcker till några reportageresor och den positiva uppmärksamheten känns bra, säger Mattias Torstensson.
– Det är kul att få uppskattning för det man gör, att människor tycker det är viktigt. Det är väl också någon sorts stämpel på att det jag gör är bra.
Gå till toppen