Kultur & Nöjen

Mattias Oscarsson: Barn på rymmen i Cannes

Loveless
Under stumfilmstiden klippte man i Ryssland om importerade amerikanska filmer. Ryssarna sa njet till till lyckliga slut – de ville ha elände och tragik. Kanske blev de upplyfta av att se folk ha det ännu jävligare.
De olika temperamenten illustreras väl i Todd Haynes "Wonderstruck" och Andrey Zvijagintsevs "Loveless", två filmer på samma tema – barn på rymmen – som inledde tävlingen om Guldpalmen på årets Cannesfestival. Den förstnämnda är en amerikansk överdos sockervadd som lämnar en fadd och flyktig eftersmak; den andra en rysk örfil som bränner i skinnet långt efteråt.
Haynes ("Carol") är en utmärkt regissör, men feelgooddramat"Wonderstruck" med bland andra Julianne Moore och Michelle Williams, är hans svagaste film hittills. Haynes växelklipper mellan två historier om döva barn i olika tidsepoker, en flicka 1927 och en pojke 1977. Båda kommer från splittrade hem, och båda rymmer till New York. Kopplingen dem emellan avslöjas gradvis.
Om Haynes hela tiden stryker publiken medhårs – vi vet att allt kommer att ordna sig – gör Andrey Zvijagintsev tvärtom i "Loveless". I några hjärtskärande inledningsscener får vi följa en försummad 12-årig pojke som är förkrossad över föräldrarnas bittra skilsmässa. Han rymmer, men därefter är vi lika ovetande som föräldrarna om hans öde. Istället skildrar Zvijagintsev det tålmodiga, men efterhand alltmer uppgivna, sökandet efter pojken i skogar och i ekande tomma rivningskåkar. Det är en studie i alienation och känslokyla som påminner om Michelangelo Antonionis klassiker "Äventyret" (1960), och mellan raderna ett angrepp på ett Ryssland där alla mänskliga relationer blivit en fråga om pengar och status. Föräldrarna har redan gått vidare till nya liv, med nya partners, och frågan är om de ens vill hitta sonen.
Zvjagintsev hamnade rejält på kant med regimen för sin satiriska "Leviathan" 2014, och flera scener i "Loveless" har en tydlig udd riktad mot putinismen – även om regissören den här gången formulerar kritiken mer i symbolmättade bilder än i faktisk dialog, vilket gör honom svårare att attackera. Det är inte bara familjen i "Loveless" som är kärlekslös, det är hela Ryssland.
Läs alla artiklar om: cannesfestivalen 2017
Gå till toppen