Kultur

Urkrafternas strid rasar på klaveren

Rued Langgaard

ALBUM. Piano works vol. 3. Berit Johansen Tange, piano.

EI BLOT TIL LYST. Så står det visserligen ovanför gamla operascenen i Köpenhamn. Men när Rued Langgaard skrev operan ”Antikrist”, där han lät piskan vina över sitt samtida Danmark, fick han ändå nej från nationalscenen. Med tiden blev den vredgade och excentriske kompositören alltmer isolerad. I dagens Danmark uppmärksammas han desto mer. Nyinspelningar har gjorts av hans symfonier, stråkkvartetter och körverk. ”Antikrist” finns på dvd och har tagits upp i den officiella Kulturkanon.
Skivbolaget Dacapo gav nyligen ut den tredje skivan i en serie där Berit Johansen Tange spelar verk ur Langgaards rika men till stora delar förbisedda produktion av pianomusik. På de tre skivorna kan man följa Langgaard från 1904, när han var elva år, till 1951, när han redan befann sig i dödens närhet. Det rör sig om en djupt originell och efterhand starkt gripande musiksamling.
Från tonåren finns några lugubra havs- och kyrkogårdsscener som hade kunnat vara skrivna av en lika ung Franz Schubert. 1916 lät den tjugotreårige Langgaard mörkret och det trängande uttrycksbehovet breda ut sig i ”Fantasi-Sonate”, men samma år skrev han också musik av helt annat slag. Sviten ”Sommerferie i Blekinge” är ljus musik med satser som skildrar förälskelse, koskällornas klang genom granskogen, ett blekingskt kafferep och Langgaards uppfattning om svenska språket!
År 1917 komponerade han så en mycket märklig svit, ”Insektarium”, där skadeinsekter som gräshoppa, husfluga och stickmygga porträtteras i korta satser. Harmoniken är posttonal eller atonal och Langgaard föreskriver specialeffekter som knackningar på locket och spel direkt på strängarna. Sådant var han tidigt ute med. Sviten har också förbluffande mycket gemensamt med Olivier Messiaens fyrtio år yngre ”Fågelkatalog”. Liksom Messiaen verkar Langgaard ha försökt undvika att berätta historier om djuren. I stället låter han deras rörelsemönster och andra egenskaper träda fram i förstorad form. Men medan Messiaen förband fåglarna med Gud verkar den minst lika religiöse Langgaard ha intresserat sig för insekter som representanter för tillvarons destruktiva krafter. Och kanske för svaghet. Skildringen av harkranken väcker medlidande snarare än obehag.
Pianomusiken från tjugo- och trettiotalen vittnar om Langgaards helvetesvisioner och psykiska lidande. I första satsen av ”Afgrundsmusik” är det som om myggen och gräshopporna från ”Insektarium” kommer flygande och angriper en enkel och trosviss hymn. Allra mest skakande är ”Hél-Sfærernes Musik”, vars tjugoen våldsamma och liksom syntaxlösa takter ska spelas om och om igen, snabbare och snabbare. Styckets motto säger det mesta om hur det låter: ”Jag sprang genom gatorna. Rädslan piskade mig.” I en av satserna i ”Le Béguinage” råder återigen kaos i accelerando.
I de sista pianokompositionerna, från omkring 1950, finns mer av ljus och lätthet. I ”Chiesa madre” och ”Klaverstykke” i E-dur komponerade Langgaard fram idyller med hjälp av den Robert Schumann-stil som han alltid tyckte var lika aktuell. Den gängse föreställningen om linjär stilutveckling intresserade honom inte. Han kunde skriva som Schumann, Gade, Liszt eller helt modernt, allt beroende på vad han för tillfället behövde uttrycka i sina musikaliska skildringar av kampen mellan ont och gott. Det kan också verka som om han var ointresserad av skön form. Abrupta vändningar och manisk upprepning kan tyckas tyda på det. Men snarare var det väl så att han i sin sanningsiver inte kunde låtsas som om världen var vacker. Det sköna kunde förnimmas glimtvis men hörde framför allt till Guds rike.
Pianisten Berit Johansen Tange är rätt kvinna på rätt pianopall. Hon har inte bara en rik palett av klangfärger, från beslöjat rosa till frätande svart, utan gestaltar också skickligt de parallella skeenden som så ofta finns i Langgaards musik. Striden mellan tillvarons urkrafter rasar på klaviaturen och Johansen Tange spelar alla rollerna med bravur och djup inlevelse.
FLER TIPS
Langgaard: Antikrist (dvd, Dacapo)
Langgaard: The Symphonies. Thomas Dausgaard, dirigent. (Dacapo)
Langgaard: String Quartets, vol. 1–3. Nightingale String Quartet. (Dacapo)
Gå till toppen