Kultur

Poesi på kvittorulle

null

”Acceleration” står det i stora blockbokstäver på kvittorullens början. Vira upp den och du har Emil Boss nya diktsamling (Bokförlaget Lejd) om ett kassabiträdes vardag. Det är inte snabbheten i läsningen som titeln anspelar på, utan hastighetsökningen på arbetsplatsen, genomförd enligt en ledarskapsmodell för att höja produktiviteten. Managementprosans kalla floskler möter poesins stilla förtvivlan: ”det finns en vanmakt lätt som damm över våra blanka tankar”.
Känns rullen svårhanterlig kommer boken också i en version inom vanliga, om än ovanligt långsmala, pärmar. Jag tänker på Lotta Lotass som gärna laborerar formmässigt och bland annat gett ut ett verk på en femtio meter lång telexremsa.
Annars gör den sakliga skildringen av vad som kallas ett ”skitjobb” snarare en jämförelse med Johan Jönson nära till hands. Det är samma slags mekanisering av den arbetande människan som gestaltas i denna rejält mer trimmade textmassa, men Boss kollektiva vi skiljer sig väsentligt från Jönsons självhatiska diktjag och han har också en tydligare uttalad politisk – facklig – udd i sitt projekt.
Här finns flödesscheman och planskisser som illustrerar effektiviseringen av arbetsmomenten och strategierna för att ”minska den icke-värdeskapande tiden”.
Det som börjar som en snygg och smart dikt som smälter samman form och ämne utvecklas mer och mer till ett drabbande vittnesmål från den hyperrationaliserade arbetsplats där varje sekund mäts och varje steg övervakas, ”management by stress” som det också kallas.
Boss vidgar blicken med rapporter från slaveriliknande arbetsförhållanden på en sydafrikansk vingård. Och han ställer frågor som tål att präntas på plakat: ”Vilka är de egentligen, människorna som förtjänar skitjobben?”
Gå till toppen