Kultur

Kent Werne: Mannen som skapade Donald Trump

När Netflixdokumentären ”Get me Roger Stone” släpptes i förra veckan var det med sällsynt timing. Två dagar tidigare hade nämligen Donald Trump sparkat FBI-chefen James Comey – och enligt CNN hade Roger Stone, som själv utreds för kopplingar till Ryssland, en hand med i beslutet. Något som Trump twittrade om som ”fake news”. Men händelsen riktade än en gång ljuset mot mannen som kallats ”Trumprörelsens arkitekt”.
Roger Stone.Bild: Brent N. Clarke
Det är mycket som är excentriskt med Roger Stone. Han lyfter skrot, sippar på dry martinis i kritstrecksrandiga kostymer, uppvisar en transplanterad vit backslick och har ett porträtt av Richard Nixon tatuerat mellan skulderbladen.
Samtidigt har han jobbat upp ett rykte som mästaren av ”dirty tricks”, en av de som genom lobbyism och fula knep har förgiftat demokratin. Ett rykte som Stone verkar kunna leva med. ”Det är bättre att vara ökänd än okänd”, konstaterar han i dokumentären.
The New Yorker-journalisten Jeffrey Toobin, som har följt Stone, beskriver honom som ”en ond Forrest Gump inom amerikansk politik, en machiavellisk, nästan galen person, som dyker upp vid avgörande ögonblick i USA:s sentida historia”.
1972, som 19-åring, rekryterades Stone till Richard Nixons notoriska återvalskampanj, och när Watergateskandalen briserade visade det sig att Stone haft ett finger med i spelet – om än på ett hörn. Men istället för att räta upp moralen fick han blodad tand och bestämde sig för att slå mynt av metoderna. Han blev en pionjär i kategorin smutskastning av motståndare, och bidrog till Ronald Reagans valseger. Samtidigt blev han väloljad lobbyist i Washington. Först fick han alltså politiker valda, sedan styrde han dem åt det håll som uppdragsgivarna – bland dem en rad utländska diktatorer – pekade.
Bild: DANIEL HULSHIZER
I mitten av 80-talet var han dock ”en jockey utan häst”, som han beskriver det. Han letade, och fann snart ”ett fint stycke politiskt hästkött” – i fastighetsmagnaten Donald J Trump.
Det var Trumps advokat Roy Cohn – ofta beskriven som ondskan personifierad – som förde ihop ihop dem. Stone såg en potential i Trump som få andra såg: en karismatisk, orädd figur som kunde profileras som en outsider – och redan 1987 gav han Trump rådet att kandidera till presidentposten. Sedan dess har de följts åt, och på flera sätt har Stone skapat kampanjpolitikern Donald Trump.
I dokumentären serverar Stone en rad budord från sin pr-bibel: ”Politik är underhållning för massorna”, ”man måste gå till överdrift för att bli uppmärksammad”, ”hat är en starkare kraft än kärlek”, attack attack, aldrig försvar”. En rätt bra sammanfattning av Trumps politiska profil.
Gräver man lite djupare hittar man fler kopplingar mellan Trump och Stone. Inte minst presidentens böjelse för konspirationsteorier.
Konspirationstänkandet har från och till spelat en betydande roll i USA. Statsvetaren Richard Hofstadter skrev på 1960-talet om en ”paranoid stil”, som kännetecknas av ”upphetsade överdrifter, misstänksamhet och konspirationsfantasier”. Men på senare år har högerextrema konspirationsteorier som tidigare fanns i marginalen flyttat in i den dagsaktuella debatten, och Trump har varit en viktig megafon. Eller som Roger Stone sagt till New York Times: ”Trump har en förmåga att injicera vilken idé som helst som är utanför mainstream in i mainstream.”
2011 basunerade Trump ut den rasistiska teorin att Obama egentligen är född i Afrika och därför var en falsk president. Under presidentvalskampanjen anklagades Hillary Clinton för en rad brott, Bill Clinton för att ha våldtagit dussintals kvinnor och mexikaner för att invadera landet. Efter valet har konspirationsteorierna smattrat på Trumps Twitterkonto, med påståendet att Obamaadministrationen avlyssnade hans telefon som en höjdpunkt. Och hela tiden anklagas medier för att sprida falska nyheter och de amerikanska underrättelsetjänsterna för att konspirera mot honom.
Roger Stone.Bild: Seth Wenig
Inspirationen tycks Trump till stor del ha fått från Roger Stone. På senare år har nämligen Stone blivit en flitig konspirationsförfattare, bland annat med en bok om ”Clintons krig mot kvinnor” där Bill pekas ut som serievåldtäktsman. Och i debuten "The man who killed Kennedy – the case against LBJ" hävdar han på lösa grunder att det var Lyndon B Johnson, John F Kennedys vicepresident, som låg bakom attentatet i Dallas 1963.
Det var också i Dallas jag själv stötte på Roger Stone i slutet av förra året, dit jag rest för att sätta mig in i floran av konspirationsteorier runt Kennedymordet. ”Jag menar att Johnson var grundbulten i en komplott för att mörda John Kennedy”, orerade han på en konferens inför 250 andra konspirationsforskare, en komplott där också CIA, FBI, militären och maffian ingick. Mordet förändrade USA för alltid, enligt Stone. För sedan dess har det ”liberala etablissemanget” och ”globalisterna” suttit vid spakarna, uppbackade av underrättelsetjänsten, den federala polisen och mainstreammedier. En konspiration som måste bemötas med hårda tag, och som i slutänden bara kan fällas av en karismatisk och stark ledare som Donald Trump.
Stones senaste bok "The making of the president 2016 – how Donald Trump orchestrated a revolution", släppt tidigare i år och handlar om hur Trump besegrade det förhatliga etablissemanget. Nu var visserligen inte Stone med på tåget hela vägen. När Trump annonserade sin kandidatur sommaren 2015 var Stone kampanjens kommunikationsstrateg, men han tvingades kliva av (valde att gå, enligt Stone – kickades, enligt Trump) efter konflikter inom staben. Stone fortsatte dock agera bakom kulisserna. Och när jag intervjuade honom under konferensen i Dallas var han strålande glad och fylld av förväntan.
Trumps seger var också en triumf för ”alternativmedia”, förklarade han. Särskilt för Alex Jones och hans konspirationssajt Infowars – där utgångspunkten är att världen styrs av en dold makt som vill införa en totalitär världsordning, att Obama och Clinton grundade IS och att George Soros ligger bakom en ”muslimsk invasion” av Europa och USA.
Alex Jones gav sitt fulla stöd till Trump, och fick ett par intervjuer med honom under kampanjen. Bakom matchningen låg Roger Stone, som själv medverkar regelbundet i Infowars. ”Visst har vi haft alternativa medier också förut, men de har inte lyckats nå en masspublik”, sa Stone till mig. Men nu har alternativmedier exploderat, och folk som Stone och Trump har hittat en direktkanal till de väljare man vill nå: den vita arbetarklassen.
I Netflixdokumentären intervjuas Jane Mayer, undersökande journalist och författare till boken "Dark money", om lobbyismen och pengarnas makt i politiken. Och enligt henne har såväl Stone som Trump lärt sig hur man utnyttjar människors vrede, samtidigt som de egentligen försvarar de rikas och storföretagens intressen. Och man kan förstås undra hur en kille som Roger Stone får ihop sin egen roll som mångårig lobbyist med den uttalade aversionen mot ”etablissemanget”. ”Jag har lärt mig att systemet är riggat och att allt kan köpas för pengar”, sa han till mig.
Enligt Stone är dock Trump en ”frifräsare, en total outsider”, fristående från särintressen och ”elitens” värsta fiende. Och presidenten har ju lovat att ”dränera träsket” i Washington.
Att det inte blivit så, att Trump istället har fyllt sitt kabinett med näringslivstoppar och tidigare lobbyister vittnar väl snarast om att Mayer har en poäng. Men kanske var det inte storföretagslobbyister och penningstinna tankesmedjor som Trump avsåg när han pratade om träsket, utan någon slags föreställd konspiration, där också FBI och James Comey ingick?
Nu står Donald Trump inför sin förmodligen största kris hittills. Om uppgifterna stämmer att Trump först försökt pressa Comey att lägga ner utredningen om Trumpkampanjens och administrationens kopplingar till Ryssland, och sedan kickat Comey för att han vägrat – ja, då börjar vi närma oss Watergateskandalen. Då ledde Nixongängets buggningar, mörkläggning, utnyttjande av FBI och avskedande av åklagaren som tillsatts att utreda hela affären till riksrättsåtal och skamfylld avgång för Richard Nixon. Nu riskerar också Trump att ställas inför riksrätt, mindre än ett halvår efter att han tagit makten.
För Stone är därmed cirkeln sluten. Han formades i Nixonland, och har varit med och skapat Trumpland. Men enligt Stone har varken han, Trump eller Nixon något att skämmas över. Maktmissbruk och konspirerande verkar per definition bara förekomma hos vänstern. Åtminstone i Stones moraliska universum, och får man förmoda i Trumps.
Nixontatueringen på ryggen? Jo, den symboliserar mod, uthållighet och kämpaglöd, enligt Stone. Och en sak till: ”Liberaler hatar den – kvinnor älskar den.”
Gå till toppen