Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Debattinlägg: "Det är inte rimligt att krav på anpassning gör att reglerna är så specifika att man inte får stapla en torktumlare på en diskmaskin."

Att vart femtionde år ropa att det behövs konstgjord andning för bostadsbyggandet löser inga av de egentliga problemen. Det skriver Karl Philip Nilsson och Rasmus Karlsson, Liberala ungdomsförbundet.

Rosengård i Malmö byggdes mellan 1967 och 1972 som en del av det kritiserade miljonprogrammet då målet var att Sverige skulle bygga en miljon bostäder på tio år. Istället för att bygga nya versioner av miljonprogramsområdena borde de som redan finns utvecklas, skriver Karl Philip Nilsson och Rasmus Karlsson.Bild: Mark Lippold
Bostadsköerna är långa och antalet svartkontrakt ökar. Mer än 350 000 unga vuxna väntar på en egen bostad. Verkligheten talar sitt tydliga språk, svensk bostadsmarknad står inför stora utmaningar.
Hanna Franzén, ledamot i Ung Vänster Skånes distriktsstyrelse, anser att ett nytt miljonprogram skulle kunna lösa den svenska bostadskrisen (Aktuella frågor 14/5). Det är ett önsketänkande som skulle leda till att spä på den redan växande segregationen.
Om det finns någonting som går att lära av historien så är det att den upprepar sig. Under 1960- och 70-talet lyckades Sverige bygga en miljon bostäder genom subventioner. De områden som blev resultatet av miljonprogrammet präglas idag av segregation och betongbyggnader i dåligt skick. Istället för att bygga nya versioner av miljonprogramsområdena borde de områden som redan finns utvecklas.
En fungerande bostadsmarknad är grundläggande för människors möjlighet att forma sina liv. Den svenska bostadsmarknaden behöver därför liberaliseras så det går att bygga billiga hyresrätter. Kraven på anpassning och funktion måste knyta an till dagens verklighet. Det är inte rimligt att reglerna är så specifika att man inte får stapla en torktumlare på en diskmaskin – något som är vanligt utomlands.
Ung Vänster och Hanna Franzén väljer att satsa på kortsiktiga lösningar som är farliga för balansen på bostadsmarknaden. Att vart femtionde år ropa att det behövs konstgjord andning för bostadsbyggandet löser inga av de egentliga problemen på bostadsmarknaden. Om Ung Vänsters förhoppningar blir verklighet byggs istället stora renoveringsskulder upp.
Bara inom allmännyttan beräknas investeringar på flera hundra miljarder kronor behöva göras i de nuvarande miljonprogramsområdena de kommande åren.
Fastighetsägarna och Sveriges byggindustrier, de som ska bygga de nya bostäderna, är inte inne på att nya bostäder ska byggas med hjälp av subventioner. De efterlyser istället en reformerad bostadsmarknad med effektiviserade plan- och byggprocesser, att man får bygga på fler ställen, och ett reformerat system för hur hyror ska bestämmas.
Idag är det inte lönsamt att vara hyresvärd. Hyresrätter ombildas antingen till bostadsrätter eller förfaller eftersom fastighetsägaren inte har möjlighet att ta ut en hyra som täcker kostnaden för underhållet. Hyressättningen måste reformeras och bli friare för att alla ska ha möjlighet att ha en bostad som inte är i förfall.
Det är inte de privata byggbolagen som är problemet på den svenska bostadsmarknaden. Problemet är att bostadsmarknaden är så reglerad att det inte går att bygga i den omfattning som behövs. Att allmännyttan med jämna mellanrum väljer att sälja av delarför att kunna bygga nyttär bra. Det leder till att det blir fler bostäder. Bostäder slutar inte att vara bostäder när ägarformen skiftar från allmännytta till privata aktörer. Bostadskrisen löses rimligen med fler bostäder.

Karl Philip Nilsson

Rasmus Karlsson

Karl Philip Nilsson kandiderar till Liberala ungdomsförbundets styrelse.
Rasmus Karlsson är distriktsstyrelseledamot i Liberala ungdomsförbundet Skåne.
Läs också "Dagens bostadspolitik har svikit en hel generation."
Läs också Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen