Inside Redhawks

Stjärnskottet som falnade Redhawks mest spännande värvning...

Bild: BILDBYRÅN
Vem värvar en 26-årig back som var –18 i ett lag som trillade ur allsvenskan? Hmm, Malmö Redhawks gjorde det häromdagen.
Anton Mylläri var förutspådd en fantastisk karriär. Han debuterade som sextonåring i allsvenskan för Västerås, han var bofast i alla ungdomslag från U16 till U18. Det spekulerades om att han skulle gå i högt i NHL-draften och han jämfördes med bland andra Victor Hedman.
Anton Mylläri var storvuxen tidigt: aggressiv och relativt skicklig.
Men någonting hände på vägen.
Han blev aldrig draftad.
Han har hoppat mellan division 1 och allsvenskan.
Han har aldrig nått en SHL-klubb.
Förrän nu.
En chansning av Redhawks?
Ja. självklart. Även om den assisterande tränaren Martin Filander säkert känner till Anton Mylläri väldigt väl från deras gemensamma tid i Västerås. Det tyder också på självförtroende från Redhawks sida. Ungefär så här: ”vi kan göra ett stjärnskott som falnat till en SHL-spelare”. För Mylläri har trots allt varit senior i sex år utan någon SHL-klubb plockat upp honom.
En utmaning för Anton Mylläri? Verkligen Andra Chansen. Men grymt stimulerande, förstås. Och fascinerande att följa. På sätt och vis den mest spännande värvningen för Redhawks. I all sin enkelhet.
Steget från supertalang till fungerande SHL-spelare är det svåraste. Varje årgång har sin kvot av om-inte-om-var-om-spelare. Och Anton Mylläri var en av de största bland 91-orna.
Talang, tur och tajming är tre T-ord som behövs. Talang omfattar inte bara grundteknik, skridskoåkning och speluppfattning. Det krävs också talang för kunna träna hårt. Rätt attityd. Tur? Ja, det är faktiskt en faktor. Att slippa skador, typ kollisionsskador där korsbandet ryker eller huvudsmällar.
Tajmning för att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Till exempelvis vid ett generationsskifte i laget. Med speltid kommer utveckling och självförtroende per automatik.
Självinsikt är också något att värdesätta. Optimera sina egna möjligheter genom att vara trogen den tilldelade rollen och göra det som laget behöver mest. Inte alltid det leder längst i den personliga utvecklingen, men om man vill ha en lång proffskarriär på hög nivå är det en god egenskap.
Anton Mylläri är fortfarande ett namn som en del NHL-scouter snackar om. Mer som typexemplet på någon som var storvuxen och fysiskt före sina jämnåriga konkurrenter. En scout försöker förutse om vederbörande kan spela NHL-hockey i framtiden. Väldigt få är mogna att göra det som artonåring vid dagen D för draft.
Åtskilliga ungdomstalanger har kommit tidigt in i puberteten och allt har gått som smort. Varit större, starkare och haft bättre kroppskontroll. Och därmed mer dominanta än sina jämnåriga. Det intressanta är vad som händer när konkurrenterna i samma åldersgrupp växer ikapp. Om den tidigare gruppettan har den mentala kraften och fysiska orken för att lägga in ytterligare en växel. Eller om det fysiska försprånget varit den största anledningen till dominansen.
Man kan bara anta att Anton Mylläri varit så dominant i tidigare år att rollen som nummer 1-back varit naturlig. Killen som ska styra powerplay och vara inne på alla viktiga minuter.
I Redhawks konkurrerar han längre ned i hierarki. Han ska slå sig in som rollspelare. Det tror jag kan bli Anton Mylläris framgångsmodell. Utnyttja sin tekniklåda, spela ultraenkelt med ett fint förstapass, vara aggressiv och få tidigt stopp på motståndarnas forwards.
Då kan Anton Mylläri vara en positiv överraskning.
Andra chansen som 26-åring. Egentligen den första riktigt stora chansen som senior. Och kanske den sista.
Hur som helst måste man en älska en sådan story om han lyckas.
Läs alla artiklar om: Redhawks 23 maj
Gå till toppen