Ett blommande körsbärsträd visar vägen till Svetlana Orlovas port, och i trappuppgången hörs vacker violinmusik.

– Redan när jag var tre år hade jag en stark önskan om att spela violin. På daghemmet tillverkade jag en låtsasfiol och varje kväll innan jag somnade satt jag på sängkanten och låtsades att jag spelade, berättar Svetlana när vi slagit oss ner.

I lägenheten i Moskva där hon växte upp med sin mamma och sin mormor fanns ingen fiol. Men Svetlana gav sig inte. Och när hon var sju år tog mormodern henne till en musikskola.

– Jag är så tacksam för det stöd jag fick av både mamma och mormor. De visste ingenting om violiner, men stöttade mig och hade tålamodet. Man måste ha tålamod - första året när man spelar violin låter det hemskt. Det låter som om man trampar på en katt. Och det gör det för alla - utan undantag.

Hon gick på musikgymnasium, på musikkonservatoriet och fick jobb i Moscow concert. Hon var också solist i Concertino Moscow och spelade i Moscow Philharmonien.

Efter att i jobbet ha besökt Norge ett par gånger fick hon anställning i ett par olika norska symfoniorkestrar och bodde sammanlagt 10 år i Norge. Åren i Nordnorge gjorde stort intryck - här fann hon en enkelhet och värme hos människorna i det kalla klimatet.

Drivet att utvecklas tog henne vidare. Hon kom så småningom till Köpenhamn där hon spelade i Danmarks radios Underhållningsorkester och var konsertmästare och solist vid Det ny Teater.

Efter ett tag började hon även få uppdrag i Malmö, och efter att ha bott i Trelleborg under en period, flyttade hon hit. Vi den tiden hade hennes mor blivit sjuk och behövde hjälp med dagliga bestyr. Hon flyttade hem till Svetlana.

– Livssituationen ändrades. Då bestämde jag mig för att öppna min lilla akademi ”International Music School Concertino”.

2015 gick modern bort. Svetlana visar ett foto på modern som var språklärare. Hennes självständighet och artistisk ådra inspirerar fortfarande.

Från början var det mest barn som kom till Svetlanas musikskola, men efterhand även vuxna. Hennes övertygelse är att alla kan lära sig att spela - på olika sätt och på olika nivåer.

– Jag är förvånad över hur många vuxna som har drömmar de vill förverkliga. Det kan vara att spela ett stycke julmusik för familjen eller att kunna spela bara för sig själv. Jag är stolt över att få vara delaktig i dessa drömmar, för genom musiken blir vi bättre människor. Musiken gör världen vackrare. I denna värld behöver vi kultur mer än någonsin.

Vi tar en promenad till lokalen vid Södervärn där Svetlana håller sina lektioner. Heidi Alimark har kommit för att spela piano och Malou Kjems plockar fram violinen. Båda håller på att förebereda sig för festivalen den 27 maj. Totalt framträder uppemot 30 barn, inklusive en orkester från Köpenhamn som har bjudits in.

Med festivalen, som görs i samarbete mellan den ideella föreningen Concertino Internazionale och studieförbundet Sensus, hoppas Svetlana öppna dörren till musikens värld för flera unga.