Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Bakom fasaden

Bild ur filmen "Behind the same façades", Peter Weiss, 1961.

Behind the same façades

KONST. Skånes konstförening, Malmö, t o m 4/6.
En pensionär har monterat en trampolin i lägenheten inför simhoppsträningen. Andra gånger intervjuar konstnären och författaren Peter Weiss frustrerade hemmafruar och ensamma äldre damer som trots känslan av isolering ändå är lojala mot sitt miljonprogram. Utställningen "Bakom samma fasader" på Skånes konstförening lånar titeln från Weiss sista film.
Gjord 1961 skildrar den livet i de förorter som växte upp när Köpenhamn byggdes ut längs motorlederna enligt "fingerplanen". Om filmen förefaller gjord av en lyhörd lyssnare, berättar Weiss privata anteckningar från inspelningen en annan historia. Ingen skönhet eller individualitet finns bakom dessa monotona fasader, skriver han, och tillägger att de boende med sina teveapparater och prydnadssaker framstår skadade och galna i hans ögon. De fördomar och det klassförakt som Weiss undersöker i filmen, visar sig därmed på ett djupt obehagligt sätt färga hans egen blick.
Det blir intressant när kuratorerna Hans Carlsson och Sebastian Dahlqvist samlar konstnärer som synar boendets villkor, politik och radikala experiment.
Sirous Namazi återskapar i 3D-teknik delar av sitt barndomshem i Teheran som det såg ut ögonblicket innan shahens säkerhetstjänst bröt sig in och allt ändrades. Suggestivt rör sig kameran genom lägenhetens ofullständiga rekonstruktion, där glappen, vindlingarna och blindgångarna lika gärna kunde skildra minnets fragmentariska labyrint.
Värt att se i sin helhet är Kajsa Dahlbergs och Gritt Uldall-Jessens videoverk som intrikat flätar samman Samuel Becketts existentiella drama "I väntan på Godot" med kvinnohusockupationen i Umeå 1983, där de tidigare ockupanterna nu intar scenen. Repliker ur den klassiska pjäsen blandas med avsnitt ur dagboken de förde, om praktiska bestyr, förhandlingar och motgångar i kampen för ett fredat hus. Liksom i flera av bidragen möts nutid och dåtid, fiktion och verklighet. Trots sin begränsade storlek fångar utställningen både arkitekturens högtflygande ideal och dess byggda rum, när det personliga ställs mot det kollektiva, hemkänsla mot utanförskap.
Gå till toppen