Huvudledare

På spaning efter den bank som flytt.

Finansministern. I fejd med storbanken.Bild: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT
Insändarskribenten Sven Ohlsson sparade i fredagens tidning varken på irritationen eller ilskan. Över "smitarbanken”:
”Adjö Nordea! Ni kan sitta i Helsingfors på ert fina kontor och smita undan att betala skatter och avgifter i Sverige, men inte med mig som kund i varje fall.”
Än är ingenting klart. Men enligt uppgifter till Svenska Dagbladet ska Nordeas styrelse fatta det formella beslutet på tisdagens möte – att flytta storbankens huvudkontor från Stockholm till antingen Köpenhamn eller Helsingfors.
Striden har förts inför öppen ridå. I månader.
I februari avslöjade regeringen planer på att höja den så kallade resolutionsavgiften, alltså den avgift som ska bygga upp en reserv för att skydda skattebetalarna vid en bankkris. För Nordea, som organiserat om och gjort sina banker i de nordiska länderna till filialer under en moderbank i Sverige, skulle ett sådant beslut slå hårt. Nordea skulle få ökade kostnader i miljardklassen.
Björn Wahlroos, Nordeas färgstarke styrelseordförande, kontrade i mars med att en höjd resolutionsavgift – som ofta betraktas som en förtäckt bankskatt – sannolikt skulle leda till en flytt av Nordeas huvudkontor.
Där står parterna nu. Inmålade i varsitt hörn. Nordea med sitt flytthot. Regeringen, inte minst finansminister Magdalena Andersson (S), med sin ovilja att vika sig för något som faktiskt liknar utpressning från en storbank.
Många är kritiska. Oppositionspartier som M, L och C rasar mot finansministern. Medan V gör gemensam sak med regeringen. ”Nordea har levt väldigt, väldigt gott på att skattebetalarna har garanterat bankens förluster”, enligt ekonomiskpolitiska talespersonen Ulla Andersson (V).
Magdalena Andersson hävdar att Sverige inte skulle förlora särskilt mycket på en Nordeaflytt, tvärtom ser hon en fördel i att risknivån i det svenska banksystemet skulle minska utan Nordea. Men hon har fått rejält med mothugg.
I denna kakofoni runt Nordea framstår riksbankschefen Stefan Ingves som en sansad röst. Han påpekade häromdagen det uppenbara. Att Nordea är en så stor bank, och så sammanflätad med andra banker och viktiga svenska företag, att Sverige inte kommer undan – en kris i Nordea skulle hota svensk ekonomi oavsett var huvudkontoret ligger.
Ingves är ingen vän av regeringens resolutionsavgift. Han ser hellre en avgift som är direkt knuten till risken i varje enskild bank. Vilket inte låter orimligt.
Det kan vara läge att svälja prestigen och modifiera både det politiska förslaget och tonläget. Annars är det fara värt att många parter lämnar Nordeafajten som förlorare.
Nordea, med ett rykte som en girig bank, kan tappa åtskilliga kunder på sin största marknad.
Förhållandevis lilla Danmark, eller Finland, vart flytten nu går, kan få erfara kraftigt höjd finansiell risk vid en framtida bankkris.
Sverige kan framstå som ett hopplöst land för större företags huvudkontor.
Den svenska rödgröna regeringen kan förlora i anseende bland väljare som värnar ett behagligt näringsklimat.
Och finansminister Magdalena Andersson är knappast en vinnare om hon står där på spaning efter den bank som flytt.
Gå till toppen