Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.

Lovande djärvhet hos Mattias Eliasson

Mattias Eliasson, "Ett tidevarv i yttre rymdhotellet".Bild: Carolina Söderholm

Mattias Eliasson

RECENSION • KONST. Mörkersegling vid stilla punkt, Höörs konsthall, t o m 11/6.
I sällskap av Mattias Eliassons konst tycks allt lätta en aning från marken. "Ett tidevarv i yttre rymdhotellet" kallar han den smäckra träkonstruktion som han byggt för Höörs konsthall. Mitt i det gamla stallet utmanar dess geometriska former tyngdkraftens lagar, där den svävar i knappt synliga trådar.
Det är ingen slump att skulpturen bär drag av arkitektur och farkost. För medan han ständigt ägnar sig åt platsen, skulle jag säga att han likafullt är redo att ge sig av. Viktlösheten och rörelsen är inbyggd i allt han gör. Det gäller motsägelsefullt nog också drivkraften att skapa ordning och bygga bo. Där finns något mycket lockande i hur hans utställningar ofta påminner om ett slags mobila rituella boplatser, fyllda av meddelanden och skatter. Så började han utbilda sig till arkitekt. Just nu är han dubbelt aktuell, som en av Malmö konstmuseums stipendiater ur Ellen Trotzigs fond.
Mjukt sätter vinddraget utställningens verk i gungning. I installationen "Hem" får den tegelstenen att tveka i luften över husmodellen gjord av tandpetare och majskrokar. Bara sytrådens surrning hejdar fallet. Med osviklig precision vet Eliasson hur rätt balans uppnås. Det gäller måttet av lätthet och tyngd, mörker och ljus, det sällsamma och triviala.
Liksom tidigare hos Martin Bryder Gallery och i examensutställningen på Kungliga konsthögskolan i fjol, förvandlar han sitt metodiska samlande till gåtfull ceremoni. Att han denna gång är snäppet djärvare, både i skala och form, framstår som ett löfte.
Gå till toppen