Huvudledare

Ledare: Dags att ta i hårdare mot politikerhot.

Hot och trakasserier mot förtroendevalda är ett växande problem. I en enkät som tidningen Dagens Samhälle skickat ut till landets kommunstyrelseordförande uppger drygt hälften, 56 procent, att de utsatts för hot under mandatperioden. Bland kvinnliga kommuntoppar är andelen hela 66 procent.
Dessvärre är resultatet inte särskilt förvånande.
Redan 2004 rapporterade Sveriges Kommuner och Landsting om att hoten mot politiker ökade. I denna undersökning svarade 16 procent av nämndordförandena i kommunerna och 20 procent i landstingen att de utsatts för hot och våld.
I höstas undersökte Dagens Samhälle i vilken omfattning kommuner skärpt säkerheten. Det visade sig att drygt åtta av tio kommunhus infört spärrar för inpassering i form av lås, taggar och registrering. Tio år tidigare var över hälften av kommunhusen helt öppna.
Vilka former våldet och hoten tar och vilka följder det får, finns det flera aktuella, lokala exempel på.
En av Miljöpartiets ledande politiker i Malmö, Nils Karlsson, meddelade nyligen att han inte kandiderar för ytterligare en mandatperiod som kommunalråd. Hot och trakasserier är en bidragande orsak till beslutet, sade han till Sydsvenskan (10/5):
"Det tär och tröttar att hela tiden få höra att någon borde mörda ens fru."
Förra veckan kom beskedet att polisen lägger ner utredningen om mordbranden mot kommunalrådet Pierre Esbjörnsson (S) i Skurup i höstas. Esbjörnssons bil sattes i brand och på husväggen hade någon klottrat nazistiska Nordiska motståndsrörelsens symbol. Som en följd av dådet lämnade Esbjörnsson sitt uppdrag.
Ett hårdare samhällsklimat riskerar att skapa en negativ spiral. Hot och trakasserier gör att politiker tvingas göra sig mindre tillgängliga för allmänheten. Det kan i sin tur leda till ett ökande avstånd mellan väljare och valda – och i förlängningen till ökande politikerförakt vilket i sin tur resulterar i mer hat och hot.
Drygt tio år har gått sedan Kommittén om hot och våld mot förtroendevalda i utredningen Jakten på makten (SOU 2006:46) föreslog att brott mot en "förtroendevald eller hans eller hennes närstående på grund av förtroendeuppdraget" skulle straffas extra hårt.
Någon lag har det inte blivit. Och frågan är känslig. Bör inte lagen ge alla samma skydd? Bör inte straffets stränghet vara kopplat till brottets allvar, inte till vem offret är?
Frågan är komplicerad. Men här handlar det inte om person utan om funktion. Angrepp på politiker, eller för den delen på anställda inom rättsväsendet, är samtidigt angrepp på demokratin. Det samma kan sägas om hot och våld mot journalister i deras yrkesutövning.
Redan idag finns straffskärpningsregler avsedda att skydda särskilt utsatta grupper. Hatbrott, exempelvis motiverade av någons sexuella läggning, ska ge hårdare straff. Och det diskuteras för närvarande om brott med hedersmotiv på samma sätt ska straffas särskilt hårt.
Det är dags att införa en motsvarande straffskärpningsregel för brott som riktar sig mot förtroendevalda – och i förlängningen – mot demokratin.
Gå till toppen