Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Patricia Lorenzoni: Malmö är helt rätt plats för Rörelsernas museum

Flyktingkatastrofer och människor i rörelse tillhör vår tids ödesfrågor. Därför är Rörelsernas museum i Malmö så välkommet, men i arbetet med museet måste demokratisynen fördjupas, skriver Patricia Lorenzoni.

Bild: HD-Sydsvenskan
Det här är en kulturartikel. Analys och värderingar är skribentens egna.
När Salvador Allende 1970 vann presidentvalet i Chile förvandlades landet under några korta år till en fristad för flyktingar från diktaturer runt om i Latinamerika. 1973 krossades detta genom Augusto Pinochets militärkupp och tusentals dissidenter tvingades fly. Många kom till Sverige och bland dem fanns också en betydande andel brasilianare som flytt den militärregim som tagit makten i Brasilien 1964. Flera av dessa fortsatte sitt politiska engagemang i Sverige kanaliserat genom det svenska stödet till befrielserörelser i Angola, Moçambique och Guinea-Bissau. Mellan det redan historiskt sammantvinnande portugisiska Afrika och Brasilien knöts nu nya trådar som löpte över både Chile och Sverige.

Premiuminnehåll

Det krävs ett premiumpaket för att se detta innehållet. Tillåt javascript på den här sidan för att köpa ett.

Gå till toppen