Ikea har fått nog. På onsdagen börjar möbeljätten själv att transportera sina anställda från Malmö och Lund till Älmhult. Beslutet togs efter en längre tid av inställda tåg och förseningar.
"Situationen har blivit ohållbar för dem som pendlar", förklarade Ikeas presskommunikatör Mattias Hennius i Smålandsposten härförleden. De cirka 600 berörda anställda har dels blivit sena till jobbet, dels till hämtning på dagis och annat som måste fungera i vardagen. Nu får de istället åka buss fram till midsommar, varpå lösningen kommer att utvärderas.
Ikea har engagerat sig i tågfrågor förut, bland annat för en höghastighetsbana till Älmhult, men det gör inte saken mindre allmängiltig. Otaliga pendlare lär instämma i Hennius beskrivning av läget. Sannolikt hade fler arbetsgivare valt att sätta in bussar om företagen haft tillräcklig storlek och ekonomisk styrka.
Till och med Skånetrafikens trafikdirektör Linus Eriksson medger att tågen inte går i "vettig trafik" just nu. En delförklaring lär vara banarbeten på Södra stambanan, men problemet med sena och inställda avgångar är snarare epidemiskt än tillfälligt. Hela landet berörs i varierande grad och de politiska initiativ som tagits för att lösa situationen har uppenbart inte lyckats.
Regeringen har ökat anslagen till järnvägsunderhåll och höjde ambitionsnivån ytterligare i infrastrukturpropositionen i höstas. Klimatminister Isabella Lövin (MP) försäkrade att det ska finnas ekonomiska ramar för fler tåg i tid. Men mycket talar dessvärre för att situationen kräver större politiska grepp än så.
Som tidningen uppmärksammade nyligen har Trafikverket redan idag svårt att göra av med pengarna till järnvägsunderhåll. Årligen betalas mångmiljonbelopp tillbaka till statskassan – i fjol handlade det om 915 miljoner kronor. Behoven fanns naturligtvis, men det saknades kapacitet att göra av med pengarna.
Decennier av nedskärningar har satt sina spår. Personalstyrkan som jobbar med underhåll ute på spåren är idag bara en tredjedel så stor som för femton år sedan. Därtill kommer att en del av statsanslagen betalas ut med villkor. Anslag till snöröjning kan till exempel lätt bli över om vintern blir mild.
Politiker borde följaktligen vara försiktiga med att öronmärka mer pengar och istället värna långsiktigheten genom breda uppgörelser om infrastrukturen.
Tågtrafiken måste fungera bättre och då inte minst för dem som tar tåget till sina jobb. Förseningar och inställda avgångar är inte bara irriterande, utan också dyrt för samhället på flera vis. Arbetstimmar går förlorade, liksom möjligheter till effektiva och klimatvänliga transporter.
Arbetsgivare som ordnar bussar hör inte till vanligheterna. För väldigt många lär bil ligga närmast till hands om de känner att tågen är opålitliga. När fler kör bil ökar trängseln och slitaget på vägarna, liksom trafikolyckorna och de klimatförändrande utsläppen.
Det ligger med andra ord i allas intresse att få en pålitligare tågtrafik.