Heidi Avellan

Heidi Avellan: Att stoppa terrorn kräver mer list än våld.

Nu räcker det.Enough

Poliser är A och O också mot terrorister.Bild: Markus Schreiber
Theresa May fick nog. Terroristerna ska stoppas, till varje pris. Om det så kräver att tumma på de mänskliga rättigheterna. Om hon får chansen att som premiärminister genomföra detta är tveksamt, parlamentsvalet blev ju en katastrof för hennes del. Men hennes förslag behöver diskuteras oavsett.
Efter terrordådet förra helgen, det tredje i Storbritannien på kort tid, ville May inte bara ha längre fängelsestraff för dömda terrorister. Hon ville ha en ”bakdörr” till internet för att kunna nå krypterat innehåll – och rentav censurera. Hon ville göra det enklare att deportera utländska terrormisstänkta och kringskära rörelsefriheten så snart någon kan uppfattas som ett hot. Även när det inte finns bevis som håller rättsligt.
”Och om våra lagar om mänskliga rättigheter hindrar oss att göra det så ska vi ändra dem.”
Just där anas det sluttande planet. Just där kan terrorister som vill förgöra vår västerländska livsstil hånle, om Väst på egen hand börjar montera ner öppenheten och den moraliska överlägsenheten, tillit och trygghet. Just det som extremisterna vill förgöra.
Så ska terrorismen inte bekämpas med hårdare tag?
Absolut. Men metoderna måste diskuteras. Svaret på terrorn måste vara smart. Rätt. Effektivt. Åtgärderna får inte bara krympa friheten för alla och – i värsta fall – provocera fram mer våld.
En stark reaktion på det senaste terrordådet i London är det gemensamma uppropet från 130 muslimska ledare. De vägrar ge de tre dödade terroristerna en traditionell muslimsk begravning och uppmanar andra imamer att vägra be den traditionella begravningsbönen:
”Sådana här oförsvarbara handlingar står helt i strid med islams ädla lära.”
Det här biter förmodligen bättre än västerländska politikers hot, för det är ett tydligt sätt att visa att terrordåden inte är islam. Mord och skräck ger ingen snabbfil till paradiset.
Det här är inget heligt krig. Det är bara vidrigt och kriminellt.
EU vill koppla samman olika dataregister som idag inte kommunicerar med varandra och göra informationen tillgänglig för polis och underrättelsetjänst. Rimligt och angeläget, men bara mer information räcker inte. Det visar sig att också gärningsmännen i London varit kända av säkerhetspolisen, liksom en rad terrorister på senare tid. Utan att polisen kunnat förhindra dåden.
Det går inte att bura in alla misstänkta. Att övervaka alla som uttryckt udda åsikter eller beter sig konstigt går inte heller. Och när det börjar handla om att tumma på mänskliga rättigheter och rättsstaten gäller det att trampa varligt. Terrorismen går helt enkelt inte att stoppa bara med hårda tag. Den som är beredd att offra sitt liv för ett – förment – heligt mål ligger ett kliv före.
Insikten om denna maktlöshet är smärtsam, men att påstå något annat vore att luras.
I Sverige fick det senaste terrordådet politikerna att samla sig. Regeringen och alliansen står enade, listan över åtgärder som presenterades i veckan är lång och förslagen famnar brett. Det är rätt tänkt, för det finns inga enkla lösningar. Det behövs både hårdhandskar och silkesvantar.
En del förslag är självklara, som möjlighet till ökad kameraövervakning, fysiska hinder mot bilattacker, skärpt kontroll av personer som ses som säkerhetshot och bättre rustad polis. Något som inte ens borde behöva sägas är att statsbidrag – skattepengar – inte ska kunna användas för våldsbejakande och antidemokratiska budskap.
Andra förslag är mer kontroversiella:
Försvarsmakten ska kunna stödja polisen i vissa extrema situationer – en känslig fråga sedan skotten i Ådalen 1931. Säpo ska kunna få underrättelser från signalspaning, parallellt med en pågående förundersökning. Säpo och Migrationsverket ska samarbeta för att identifiera säkerhetshot.
Det behövs både repressiva och förebyggande insatser. Förslaget att nationella insatsteam mot radikalisering och extremism ska hjälpa kommunerna kan bli bra, med rätt ansats. Samtidigt måste polariseringen i samhället motverkas och segregationen brytas, för i utanförskapet frodas extremismen.
Att processa allt detta till lagar tar tid och måste få ta tid, trots att terroristerna inte vilar på hanen. För här hanteras sköra värden: rättssäkerhet, integritet och frihet. Som statsminister Jens Stolenberg sade efter terrordådet i Oslo 2011:
"Vi ger aldrig upp våra värderingar. Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet. Men aldrig naivitet."
Det första är lika viktigt som det sista.
Terrorsekten IS fortsätter att tryckas tillbaka i sitt påhittade kalifat. Då trappas striden upp på andra håll. Rapporten Det digitala kalifatet – En studie av Islamiska statens propaganda från Totalförsvarets forskningsinstitut påminner om IS skickliga propaganda. Allt från det extrema koreograferade våldet – när fångar får halsen avskuren – till ungdomskulturen jihadi cool, med svarta lösa kläder och sneakers och rap med våldsbejakande texter. Den ”visar förebilder som ungdomar kan relatera till och vill identifiera sig med. IS-krigare avbildas med husdjur, eller med välkända varumärken som Nutella eller Skittles". Glansbilder, helt enkelt.
IS målar upp en kris med utspädning av sann islam, attacker eller diskriminering mot muslimer, hotade traditioner och en dekadent meningslös tillvaro i Väst. Dess svar är krig – och där ingår internationell terrorism.
Så ser fienden ut. Skicklig och brutal, med "krigare" villiga att offra livet. Dess framfart måste stoppas, både i det påhittade kalifatet och på våra gator och torg. Men inte till priset av att vi själva förstör det terroristerna vill förgöra.
Gå till toppen