I början av april gifte jag mig i ett kommunhus i nationalparken Snowdonia i Wales. Det visade sig senare att jag och min man inte var de enda som sa ”ja” i Snowdonia den dagen – det var under en vandringssemester just där och då som Theresa May till slut bestämde sig för att ta chansen att skaffa sig en större majoritet och utlysa val. Men, till skillnad från mig lär May nu bittert ångra sitt ”Snowdonia moment”.

Tvärt emot vad alla förutspådde när May utlyste valet blev det inget segertåg för de konservativa – istället för att tillskansa sig en större majoritet förlorade May den lilla hon faktiskt hade och är nu extremt försvagad som ledare, både för landet och för sitt eget parti. Som den konservativa parlamentsledamoten Nigel Evans med brittisk krasshet formulerade det under valnatten: ”Vi har inte skjutit oss själva i foten, vi har skjutit oss i huvudet.”

Att May själv föll i den grop hon trodde hon grävde åt andra kan skyllas flera saker – inte minst hennes egen arrogans inför den valmanskår vars förtroende hon påstod sig be om. En avgörande orsak till Mays nederlag är dock antagligen den oväntat stora andelen unga väljare som tagit sig till valurnorna.

Under valmorgonen kom indikationer på att valdeltagande bland unga var betydligt högre än i både valet 2015 och brexitomröstningen förra sommaren, framför allt i den notoriskt opålitliga gruppen 18–24 år. Redan under valdagen rapporterades köer till röstlokalerna i flera av landets många universitetsstäder, och en vallokalsundersökning från tidningen NME pekar på att ökningen i valdeltagande bland personer under 24 kan ha varit så stor som 12 % jämfört med 2015.

Det är en ökning som gynnat Labour och Jeremy Corbyn – och som till stor del också är Corbyns förtjänst. Corbyn kom till makten i Labour mycket tack vare en ung gräsrotsrörelse, och han har förvaltat det förtroendet. Där de konservativa blankt struntat i ungdomsrösten och istället fokuserat på sin kärntrupp – de välmående medelklassväljarna som troget går till valurnorna – har Corbyns Labour sedan länge engagerat sig i de för många unga viktiga välfärds- och jämlikhetsfrågorna.

Corbyn har visserligen förlorat valet, men han har åstadkommit något större – han har återuppväckt en tydlig ideologisk debatt i politiken och varit med om att skapa en ny, politiskt engagerad ungdomsgeneration, i en tid när en sådan behövs som mest. Det är en seger inte bara för hans parti, utan för hela landet.

Theresa May å sin sida vann valet, men tappade ansiktet. Hon hade tänkt sig att valet skulle handla om brexit, men fick inte som hon ville – om man bortser från det faktum att ett missnöje med Brexit antagligen också bidrog till det höga valdeltagandet bland unga.