Kultur

Joakim Palmkvist visar hur den verkliga ondskan är barnslig och banal

Bild: Sofia Runarsdotter

Joakim Palmkvist

BOKEN. Hur man löser ett spaningsmord. Albert Bonniers förlag.

Till och med Leif GW Persson var imponerad. Therese Tang hade löst ett spaningsmord som polisen inte lyckats med. I programmet Veckans brott slog han fast:
– Det här är faktiskt Thereses ärende om jag ska vara lite ironisk mot den lokala sheriffen. Utan henne hade det här fortfarande varit ett frågetecken.
För första gången i svensk polishistoria hade en privatspanare löst ett ouppklarat mord. Therese Tang, engagerad i frivilligorganisationen Missing People, hade med envetenhet och list avslöjat vad som hänt med den försvunne affärsmannen och lantbrukaren Göran Lundblad.
Oklarheterna hade varit många. Sommaren 2012 hade Göran Lundblad oväntat övergett sin gård norr om Kalmar utan att lämna ett enda spår efter sig. Polisens misstankar riktades snabbt mot Göran Lundblads äldsta dotter och hennes pojkvän, grannsonen. Polisen var övertygad om att de tillsammans mördat Göran Lundblad för att komma över hans förmögenhet på 50 miljoner kronor. Men utan någon kropp eller annan teknisk bevisning hade polisen egentligen inget att gå på, förutom sin magkänsla. De hade, kort och gott, kört fast.
Men där polisen misslyckades hade Therese Tang framgång. Hon vann pojkvännens förtroende och fick honom till slut att berätta om mordet och avslöja var han och dottern grävt ner kroppen.
Hela denna märkliga historia finns nu återberättad av journalisten Joakim Palmkvist i en rapp och välskriven reportagebok.
Trots att historien berättats åtskilliga gånger tidigare läser jag med intresse. Framför allt fastnar jag för Joakim Palmkvists beskrivning av förhållandet mellan dottern och pojkvännen och skildringen av deras omogna och begränsade föreställningar om sig själva och världen. Det är på många sätt sorglig läsning. Det är som att möta två vuxna människor som fortfarande beter sig som barn, som aldrig lärt sig att ta ansvar för sina handlingar. I sin fantasivärld tror de att allt i livet ska lösa sig med ett mord. Bara de kommer över Göran Lundbergs pengar ska de bli rika och fria. Äntligen ska de få ett eget och framgångsrikt liv.
Att det skulle bli en bok av denna historia är kanske inte så oväntat. De stora förlagen, precis som tevekanaler och filmmakare, satsar numera hårt på berättelser som bygger på autentiska fall. Uppenbarligen finns det ett stort sug hos allmänheten efter historier av den här typen. Kanske håller verkligheten på att slå ut fiktionen, kanske håller flodvågen av deckare på att ebba ut till förmån för mer realistiska beskrivningar av brott och brottslingar.
Det skulle i så fall vara bra, för där deckargenren blivit alltmer spekulativ, allt mer brutal, alltmer fixerad vid sadism och psykopati, ser den vanliga brottsligheten för det mesta helt annorlunda ut. Den verkliga ”ondskan” är, precis som i Joakim Palmkvists bok, för det mesta barnslig och banal – inget annat.
Gå till toppen