Kultur

"Ingenting och allting": Tillrättalagt om tonårskärlek

Nick Robinson och Amandla Stenberg.Bild: SF

Ingenting och allting

BIO. DRAMA. USA (Everything, everything), 2017. Regi: Stella Meghie. Med: Amandla Stenberg, Nick Robinson. Åldersgräns: 7 år. Längd: 1.36.

För en tonåring kan det ofta kännas som att livet aldrig börjar och att vi vuxna bara begränsar och sätter stopp.
Maddy (Amandla Stenberg) har levt 17 år i en hermetiskt tillsluten villa. Hon har 100 vita t-shirtar och allt som kommer i hennes närhet måste desinficeras. Hon har, som hon minns, aldrig varit utanför dörren, aldrig träffat någon annan än sin läkarmamma och sina sköterskor och aldrig sett havet, trots att det ligger bara en bit bort. Maddy har nämligen SCID –en sjukdom som gör att immunförsvaret inte klarar minsta lilla infektion.
Men i samband med att hon fyller 18 flyttar charmigt udda Olly (Nick Robinson) in i grannhuset och det avskärmade, rena, pastellfärgade livet blir sig aldrig likt. Nya, stora känslor får Maddy att bryta mot alla regler, trots att hon kan dö. Men att dö är att föredra framför att inte veta hur det är att verkligen leva, tycker Maddy.
Nicola Yoons succédebutroman har som film blivit väldigt mycket tråkigare än fina föregångare som "Förr eller senare exploderar jag" och "Me, Earl and the dying girl", också de om unga flickor med dödliga sjukdomar.
Regissören Stella Meghie leker visserligen med formen och låter fyndigt den arkitekturstuderande Maddys modeller bli fysisk spelplats för det som egentligen sker via sms, chattar och mejl – och de två huvudrollsinnehavarna har rejält med charm. Men som helhet blir det här för tillrättalagt och har ett ständigt reklamfilmsfilter på. Dessutom är upplösningen omöjlig att köpa, nog även för en nybliven ”young adult” med romantiskt dimmig blick.
Läs alla artiklar om: Filmfredag 9 juni
Gå till toppen