Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Bättre rehab ska förbättra livet för cancerpatienter

Ett nytt vårdprogram ska ge cancerpatienter bättre livskvalitet. Under och efter behandling.
– Vi måste våga prata om att det går att leva med cancer. Och att det går att leva efter cancer, säger överläkare Gunnar Eckerdal.

Gunnar Eckerdal har lett arbetet med det nya vårdprogrammet som tagits fram mot bakgrund av att allt fler överlever cancer, eller lever med sjukdomen i åratal.
– Idag kan patienter vara sjuka länge i cancer för att sedan bli botade. Eller så blir de aldrig botade men lever länge ändå. De kan ha många symptom och problem och det måste vi hjälpa till med, säger Gunnar Eckerdal.
Gunnar Eckerdal arbetar som överläkare vid onkologiska kliniken, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg. Arbetet med vårdprogrammet har han lett på uppdrag av Regionala Cancercentrum, RCC.
Cancerpatienter har många funderingar som inte alltid uttalas – varken av patienterna själva eller av deras anhöriga.
Det kan handla om oro och depressioner, påverkan på sex och samliv, oro över barnens välmående, hur det ska gå med ekonomin eller hur kroppen känns och uppfattas efter alla behandlingar.
Att en patients funderingar fångas upp under och efter cancerbehandling kan göra en stor skillnad för livskvaliteten, menar Gunnar Eckerdal.Bild: Ingemar D Kristiansen
Gunnar Eckerdal säger att det är vårdens ansvar att aktivt ställa frågor som hjälper patienten att prata om det som handlar om biverkningar, rehabilitering och därmed livet och lusten att leva det.
– För du vet, alla är livrädda för cancer, det är väldigt konstigt och hemskt och läskigt, därför vågar man knappt fråga om det går att få barn efter behandlingen eller om personen verkligen ska få håret tillbaka. Inte heller om smärta eller sexualitet.
Men att fånga upp funderingar och hjälpa till tidigt kan vara avgörande för livskvaliteten och för att komma vidare, säger han.
– Insatserna kan göra en stor skillnad för viljan att leva. Det finns till och med människor som säger att jag lever ett lika bra liv som före cancern. Det är inte ett likadant liv. Det är mitt nya liv, men det är lika bra. Men det finns också många som säger att mitt liv är totalt ödelagt. Vi måste göra någonting åt det.
Programmet har också kommit till för att patienter har rätt till rehabilitering, en rätt de inte alltid känner till, säger Gunnar Eckerdal. Idag är dock hjälpen som erbjuds inte jämlik. Det skiljer sig åt i landet, mellan olika kliniker och diagnoser.
– Vi som jobbar inom sjukvården belyser det alldeles för slumpmässigt. Det är om det råkar bli av, eller om patienten är modig nog att ta upp det själv. Särskilt frågor om sex och samlevnad, vilket kan påverkas av sjukdom och behandling. Det tar man inte upp i första taget med sin doktor. Och det är ibland ganska enkla åtgärder som fordras, men det vet inte människor om utan de tror att ”såhär får jag väl ha det”. Men så ska det inte vara.
Med frågor som rör smärta är det samma sak.
– Det är många som tror att den där smärtan som beror på cancer, den kan man ändå inte ta bort, så det är ingen idé att säga till. Det måste vi därför aktivt fråga efter hela tiden.
Han hoppas att programmet ska göra en betydande skillnad, även om det till stor del består av rekommendationer. I gruppen som tagit fram programmet, som inom kort blir skarpt i varje landsting, finns sakkunnig vårdpersonal från hela landet.
En av dessa är Heléne Öberg, sjukgymnast och cancerrehabiliteringssamordnare vid RCC Syd, där Skåne ingår.
– Viktigast av allt är att alla patienter tidigt och återkommande ska få en individanpassad bedömning och hjälp att hantera eventuella rehabbehov. Det handlar inte om vad jag tycker är viktigt, utan vad patienten anger är viktigt. Det gäller att få en helhetsbild av patientens behov inom fysiska, psykiska, sociala och existentiella områden, säger hon.
Det gäller att få en helhetsbild av patientens behov inom fysiska, psykiska, sociala och existentiella områden, säger Heléne Öberg, cancerrehabiliteringssamordnare vid RCC Syd.
Fakta

Ur det nationella vårdprogrammet för cancerrehabilitering

Vid bedömningen av rehabbehovet kan det ingå frågor om: Depression, oro och ångest, existentiella frågor, smärta och sömn, fysisk aktivitet och hjälpmedel, håravfall och kroppsuppfattning, beroende, kognitiva funktioner, sexualitet och fertilitet, närstående, närstående barn samt bostad och ekonomi.

*Behovet av rehabilitering ska kartläggas tidigt av ett vårdteam. Redan i samband med diagnos.

* Kurator bör finnas i dessa vårdteam.

* Smärta hos patienten bör uppmärksammas mer strukturerat.

*Patienter med minderåriga barn måste stödjas. Barnen ska också stödjas i processen.

* Lymfödem, svullnad i arm eller ben i samband med cancerbehandling, bör uppmärksammas bättre.

* Fysisk aktivitet, kost och näring har betydelse, det bör därför vara lätt att få kontakt med fysioterapeut, arbetsterapeuten och dietist.

*Cancer påverkar sexualiteten. Landstingen måste jobba fram rutiner för patienter att lättare komma i kontakt med en sexolog om de upplever bekymmer i samlivet under och efter cancerbehandling.

Läs hela vårdprogrammet här

Källa: Cancerrehabilitering Nationellt vårdprogram, Regionala cancercentrum i samverkan.

Gå till toppen