Nord & Francke

En sommar som aldrig säger nej

Maria G Francke letar efter kärnan i Summer of love.

Bild: NRK
Under sommaren kommer Sydsvenskans kulturredaktion att publicera ett antal artiklar på temat The Summer of Love, ett begrepp som i år firar femtioårsjubileum.
The first summer of love was here when I was much too young. Så inleder den skotska popgruppen Danny Wilson sin The second summer of love, en åtminstone halvstor hit i skarven mellan 1980- och 1990-tal. Jag hamnar ofta i popmusiken när jag famlar efter en känsla och nu famlar jag efter begreppet Summer of love – existerar det för mig, idag? 1967 var jag ett år och liksom medlemmarna i gruppen alltför ung.
Men Danny Wilson kommer jag ihåg, och den eufori jag kände varje gång jag hörde låten, fortfarande känner… den är lätt, somrig, hoppig och struttig. Galen och flummig. I videon till The second summer of love finns det vita kaniner, ballonger och baklängessekvenser. Bandmedlemmarna springer omkring, sådär på vimsigt Beatlesvis, och bär på bokstäverna L, O, V och E och jag tänker på Robert Indianas ikoniska konstverk från 1964, som har reproducerats i mängder av versioner och pastischerna och plagiaten är oändligt många.
Det är ett magiskt ord, det är en magisk årstid, jag rotar vidare bland mina gamla favoritlåtar: Sweet days of dream/all that I need/let you hair grow long on Planet love/I hear your tambourines/inside my head, she says/I hang my star on you. The Dylans låt Planet love från 1991 begåvades med en psykedelisk video med snurrande jordklot, blommor och massor med kalejdoskopiska effekter.
Här behövs inga hallucinogena droger, bara ordentliga baselement i högtalarna. Second summer of love och Planet love och en massa andra låtar är soundtracket till sommar'n som aldrig säger nej. 1967 är ett alldeles exceptionellt år och själva ursprunget till allt, men det är inte min Summer of love, den talar inte till mig, istället är mina Summer of love-känslor all over the place. För allvarligt talat: vilken sommar är inte Summer of love, åtminstone i korta stunder? Och sommar, förresten, varför ska det vara bundet till en särskild årstid? Det är inte en tid, ingen nostalgisk tillbakablick, inga gryniga handkolorerade fotografier, inget sparat snapshot på mobilen från ifjor. Det är ett tillstånd, en känsla som uppstår när allting bara stämmer. Kreativitet, kärlek och kloka tankar trängs plötsligt ihop till en enhet och erbjuder en skjuts uppåt, utåt.
En illusion, kanske – eller en realitet. Man glider fram på en våg, får associationer till delfiner och jetplan och plötsligt BAM! Något händer, i huvudet men framför allt i hjärtat. Aldrig någon förvarning. Och efteråt baksmällan och tomheten.
Jag trodde en gång att jag hade en Summer of love framför mig. Nybliven singel efter ett långt förhållande, hjärtat hjälpligt ihoplappat när sommaren kom. Jag är säker på att jag jobbade men det jag minns är en ändlös räcka krognätter och efterfester till sex på morgonen. Jag minns dans och alkohol och en alldeles speciell vän och vapendragare som jag sedan miste. Jag minns visst flirtande vid bardiskar. Men jag minns också så oerhört mycket olycklig kärlek. Plötsligt hade jag blivit en tröstlöst trånande gymnasieelev igen och jag gillade inte den personen.
Sedan en tid lever jag gymnasieliv igen, fast på ett helt annat sätt. Jag är helt insnärjd i den norska dramaserien "Skam" och ibland får jag påminna mig om att det inte är på riktigt. Jag är en sjuttonårig kille som blir kär i en annan kille, jag är en muslimsk tjej som kämpar för att passa in överallt och ibland är jag kanske till och med bitchen i parallellklassen med vit jumper och mittbena.
Tre små ord är förknippade med "Skam" – alt er love. Allt är kärlek. En lögn, såklart – om än av den snälla sorten. Men att befinna sig i det universum "Skam" har utvecklats till, med själva serien i centrum och runt den all verksamhet som fansen står för i form av Facebookgrupper, fanfiction och annat är...jag kan inte kalla det något annat än sinnesutvidgande. Om inte det är ett tillstånd av Summer of love – ja, då vet jag inte.
Läs alla artiklar om: Summer of love – 50 år senare
Gå till toppen