Gästskribenten

Ann-Sofie Dahl: ”Ett europeiskt försvar utan USA har inte minsta uns av trovärdighet.”

Bild: Erik Nylund
Det var ett uttalande som gjort för stora rubriker:
Tiderna när vi helt och hållet kunde förlita oss på andra är i viss mån förbi, förklarade Tysklands förbundskansler efter en räcka frustrerande möten med den amerikanske presidenten under hans Europabesök i slutet av maj.
Och därför, tillade hon, måste vi européer nu ta vårt öde i egna händer.
Därmed var spekulationerna i full gång: Var det början till slutet på den transatlantiska länken och sju decenniers samarbete i Nato som Angela Merkel signalerade? Och inledningen på en ny era av tyskt säkerhetspolitiskt ledarskap i Europa?
Önskedrömmar för en del, mardrömmar för andra.
Men mest av allt: totalt orealistiskt.
Alla de som raskt utropade Frau Merkel till västvärldens nya ledare och räddare från president Donald Trump skulle möjligen först ha ställt några grundläggande frågor. Som:
Hur skulle det gå till? Följt av: Är det önskvärt?
På fråga A är svaret enkelt: Det går inte. För hur skulle ett land som knappt ens är kapabelt att försvara sig självt kunna ta på sig uppgiften att försvara även resten av Europa?
Visserligen har även den tyska försvarsbudgeten sent omsider stigit på sistone, som i de flesta Natoländer, vilket mer är en effekt av Putins aggression och IS än Trumps tjatande.
Men med bara 1,2 procent av landets BNP till försvaret har Tyskland inte på långa, långa vägar den kapacitet och de militära resurser som skulle krävas för att ens börja fundera på ett sådant ledarskap.
Inte heller om man skulle slå ihop sina påsar med Frankrike, som är betydligt mer piggt på militära operationer och även har en försvarsbudget som är mer anpassad till de ambitionerna. Fast med 1,77 procent platsar inte heller Frankrike i Natotoppen.
Däremot har stormakten Frankrike kärnvapen, vilket fransmännen snart är ensamma om i EU-kretsen. Brexit kommer att bli synnerligen kännbart för EU:s redan haltande militära förmåga.
Att Europa behöver skärpa sig och ta ett betydligt större ansvar för sin säkerhet, som EU-kommissionen nu också föreslår, är fullkomligt självklart.
Däremot inser varje seriös bedömare att ett europeiskt försvar utan USA inte har minsta uns av trovärdighet.
Liksom att långt ifrån alla européer skulle acceptera Tyskland i en försvarspolitisk ledarroll.
Vare sig görligt eller önskvärt, med andra ord.
Nej, man ska ta Merkels uttalande för vad det var: ett led i den tyska valkampanjen. Om det handlat om ett verkligt säkerhetspolitiskt paradigmskifte hade uttalandet sannolikt gjorts i aningens mer sofistikerade lokaler än ett öltält i Bayern.
Hennes irritation med kollegan i Vita huset är fullt förståelig. Men samtidigt bör det noteras att USA har trupper i både Baltikum och Polen och just har avsatt 4,8 nya miljarder dollar till en förlängning av The European Reassurance Initiative, alltså initiativet för att stärka USA:s närvaro i Europa.
Fast om det har presidenten själv förmodligen inte en susning.
Gå till toppen