Huvudledare

Ledare: Därför blir SD:s kamp om kvinnorna svår.

Ompaketering av SD-politik pågår, meddelar Carina Herrstedt.Bild: Henrik Montgomery/TT
Sverigedemokraternas kvinnokamp startar nu. Men partiets jakt på fler kvinnliga väljare kommer inte att bli enkel.
Egentligen har det manligt dominerade SD i flera år försökt locka till sig fler kvinnor. Men på partiets valupptakt i Norrköping förra helgen togs frågan upp igen, på allvar. Nu ska sakfrågorna genomlysas i ett kvinnligt perspektiv, enligt SVT:s Rapport (4/6).
Att partiet sätter kvinnorna i fokus är inte konstigt. Tvärtom, det är fullt logiskt.
Enligt SCB:s färska partisympatiundersökning sympatiserar 17,9 procent av männen i Sverige med SD och 9,2 procent av kvinnorna. Skillnaden är markant och har så varit länge. I november 2015 hade SD 20,0 procent av männens partisympatier medan motsvarande siffra bland kvinnorna bara var 8,8 procent.
Här borde finnas fler kvinnoröster att vinna. Eller?
SD betraktas, inte utan skäl, som ett parti som attraherar unga, arga vita män. I det aktuella tv-inslaget är Carina Herrstedt, ordförande för SD–Kvinnor, inne på att partiet måste ”tänka på vår image överhuvudtaget, hur vi uttrycker oss i media, sociala medier, Facebook – skandaler som har varit, inget sånt tror jag lockar några kvinnor”.
Herrstedt menar att det kan vara känsligare för en kvinna än en man att ”komma ut” som SD:are. I en intervju i Samtiden i fjol utgick hon ifrån att tillmälet ”rasist” är mer problematiskt för en kvinna, som i allmänhet har svårare att bli talad illa om än en man.
Sverigedemokraters syn på kvinnor förskräcker inte sällan. Inte minst i sociala medier har det alltför ofta hänt att personer kopplade till SD talat om horor och slynor och batikhäxor och allmänt använt ett språk som varken för tanken till hyfs eller till lika rättigheter.
Carina Herrstedt vill inte skylla på medierna, utan efterlyser nu en självsanering inom SD.
Också partiets gruppledare i riksdagen, Mattias Karlsson, var självkritisk i Rapports inslag. Han menar att SD inte lyckats få fram kvinnliga profiler – profiler som kan fungera som förebilder.
Karlsson har nog inte fel. Margareta Larsson, som valdes in på ett SD-mandat men numera är politisk vilde, plockade ut sitt riksdagsarvode på drygt 60000 kronor i månaden samtidigt som hon drev en massagesalong. Hon var ingen förebild, och då hjälpte det inte att hon är mor till partiledaren Jimmie Åkessons sambo.
Nu ska SD, enligt Mattias Karlsson, lyfta fram rätt frågor och formulera dessa så att de attraherar kvinnor. Enligt Carina Herrstedt ska partiet förpacka om sin politik.
Kruxet är att det inte räcker att SD byter förpackning. Det är innehållet det är fel på. Själva politiken.
SD serverar en antifeministisk konservatism som bygger på bakåtsträvande begränsningar av aborträtten, vurm för de traditionella könsrollerna och betoning på könsskillnader snarare än på jämställdhet.
Den politiken kan kallas kvinnofientlig. Eller järnrörssexistisk. Och den låter sig inte så enkelt sminkas över.
Gå till toppen