Aktuella frågor

Debattinlägg: "Absurt att göra Israel ansvarigt för den bristande jämställdheten och emancipationen i det palestinska samhället."

Alla ansträngningar som internationella biståndsorganisationer gör för att förbättra levnadsvillkoren för palestinierna på Västbanken välkomnas, men en framgångsrik strategi måste innebära krav på palestinierna och en rättvis bedömning av Israels roll. Det skriver Isaac Bachman, Israels ambassadör i Sverige.

En palestinsk citrusodling i Gaza. Vid mer än ett halvdussin tillfällen har Israel erbjudit palestinierna nära nog alla de palestinska områdena som territorium för en palestinsk stat – i utbyte mot fred. Något som vid samtliga tillfällen avvisats av den palestinska sidans företrädare, skriver Isaac Bachman.Bild: Tomas Härenstam/TT
När Anneli Rogeman, vd för biståndsorganisationen We Effect, skriver att det nu är "50 år sedan Israel inledde sin ockupation av Palestina" utelämnar hon all relevant historisk kontext. Sexdagarskriget 1967 var ett utrotningskrig riktat mot Israel av alla dess grannstater och palestinierna i samförstånd (Aktuella frågor 4/6).
Israels kontroll över Västbanken är ett resultat av Israels påtvingade självförsvar under sexdagarskriget, som var ett anfallskrig av Israels grannar med den uttalade målsättningen att utplåna den unga judiska staten. En stat som var skapad genom FN-beslut med stöd av bland andra Sverige, men där den arabiska sidan vägrat att godta FN:s delningsplan för två stater.
Den så kallade ockupationen är inte som ofta hävdas konfliktens rot och upphov. Den är en följd av 1967 års anfallskrig mot Israel, i sig ett led i den nära hundraåriga terrorn riktad mot den judiska befolkningen i dagens Israel.
Vid mer än ett halvdussin tillfällen har Israel erbjudit palestinierna nära nog alla de palestinska områdena som territorium för en palestinsk stat – i utbyte mot fred. Något som vid samtliga tillfällen avvisats av den palestinska sidans företrädare.
Det är slående hur Anneli Rogeman bortser från palestinskt ansvar för dagens situation. Säkerhetskontrollerna på Västbanken har inte till uppgift att förbittra den palestinska civilbefolkningens liv utan finns där av en anledning, som också är begriplig utifrån situationen i Europa idag: terrorn mot Israel. En organisation som We Effect borde använda sitt inflytande i skolor, tidningar och offentlig debatt till att motverka uppvigling till och förhärligande av terror, våld och mord på judar och israeler under Palestinska myndigheten. Bara så har freden en chans.
Anneli Rogeman tar också upp vattenförsörjningen. Israel förser de palestinska områdena med de mängder vatten per invånare som internationella riktlinjer och standarder föreskriver. Vattenbristen beror på den palestinska myndighetens bristande underhåll av ledningssystemet, omfattande vattenstölder och grav misshushållning.
Det är absurt att göra Israel ansvarigt för den bristande jämställdheten och emancipationen i det palestinska samhället. Den beror i huvudsak på kulturella och samhälleliga faktorer som också finns i övriga Mellanöstern och är helt oberoende av Israel.
I Israel är kvinnorna inom den arabiska befolkningsgruppen de högst utbildade, mest emanciperade och integrerade samt ekonomiskt mest framgångsrika i hela Mellanöstern. Den arabiska kvinnans starka ställning i Israel påverkar också kvinnorna på Västbanken och närheten till det mycket jämställda israeliska samhället har haft en gynnsam påverkan på de palestinska kvinnornas ställning.
Bristande jämställdhet och strukturella orättvisor är resultatet av den förda politiken under rådande palestinsk regim – och är inte Israels ansvar. Det är beklagligt att regimen lyckats "sälja in" denna konstruerade koppling till internationella organisationer. Också Sverige har tyvärr visat sig mottagligt, och nu även biståndsorganisationen We Effect.
Alla ansträngningar som internationella biståndsorganisationer gör för att förbättra levnadsvillkoren för palestinierna på Västbanken välkomnas. Men en framgångsrik strategi måste innebära att krav också ställs på att palestinierna tar ansvar för sitt eget öde samt att Israels roll bedöms på ett rättvist sätt. Sexdagskriget och dess följder måste få en ärligare historieskrivning och det måste bli slut på den palestinska demoniseringen av Israel, om det ska visa sig möjligt att ta konstruktiva steg framåt för fred.

Isaac Bachman

Isaac Bachman är Israels ambassadör i Sverige.
Läs mer:"Se till att minst hälften av det långsiktiga utvecklingsbiståndet till Palestina kommer kvinnor till del."
Läs mer:Debattera på Aktuella frågor – så här gör du
Gå till toppen