Huvudledare

Ledare: May. Merkel. Macron.

Bild: Domenico Stinellis
Segern i presidentvalet följdes upp med ännu en valframgång: Emmanuel Macron och hans La République en marche fick i helgen över 30 procent av rösterna i det franska parlamentsvalet första omgång. I den andra, på söndag, väntas nu en jordskredsseger för Macron och hans rörelse.
Fransmännen visar sitt stöd för reformer, konstaterade tyska förbundskanslern Angela Merkel i en gratulation till Macron. Hon går själv mot ett val i höst med urstarka opinionssiffror i ryggen. Nästan två tredjedelar av de tyska väljarna är nöjda med hennes ledarskap.
Visst kan det vara vanskligt att fästa stor tilltro till mätningar och förväntningar inför ett val. Det visade konservativa Tories genomklappning i det brittiska parlamentsvalet förra veckan. Premiärminister Theresa May och hennes partikollegor förlorade sin majoritet, trots att de i våras hade tiotals procentenheter i opinionsmässigt försprång.
Men så brast också May där Macron och Merkel briljerar: i ledarskap, politisk tydlighet och framtidsoptimism.
Väljarstödet för May dalade inte minst efter förslaget om avsevärt höjda avgifter inom äldreomsorgen och förslaget att låta fastighetsinnehav finansiera detta,"demensskatten". När kritiken växte i styrka valde May att snabbt retireraistället för att försvara sin linje. Och det var inte den enda fråga där hon misslyckades med att stå fast vid sina principer och peka ut en väg framåt.
I slutet av valrörelsen tycktes hon rent av vara beredd att tumma på de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorister.
Nu blir det med försvagat mandat från väljarna som May går till förhandlingar om utträde ur EU. Det kan försvåra processen, men av allt att döma går unionen ändå mot en ljusnande framtid. Samarbetet mellan Merkel och Macron bådar gott för Europa.
Det var ingen tillfällighet att Macrons första utlandsresa som president gick till Berlin. Han träffade Merkel kort efter att han svurits in och de båda ledarna tycks komma bra överens, även om de till synes är väldigt olika och långt ifrån eniga i alla frågor.
Den tyska förbundskanslern blir allt merklassiskt konservativ och de mer radikala politiska dragen har snarast tonats ned under hennes tid som förbundskansler. Ändå är det ideologiska avståndet väsentligt till May – Merkel står för öppenhet och breda politiska samarbeten.
Gemensamt för Merkel och mittenorienterade Macron är också förmågan att väcka optimism och framtidstro hos väljarna.
Merkel har genomgående visat sig vara immun mot populistiska och nationalistiska strömningar och Macron har lyckats utmana desamma med sitt frihetliga budskap. De båda ledarna är positiva till EU, globalisering och samarbete mellan länder. Inte för ett ögonblick råder det någon tvekan om vilka grundläggande värderingar som styr. Merkel och Macron har varit lika tydliga med vad de står för oavsett om de talat med partivänner eller med den ryske presidenten Vladimir Putin.
Med Donald Trump i Vita huset och Storbritannien på väg ut ur EU kan det återuppväckta samarbetet mellanFrankrike och Tyskland bli viktigt för Europa. Och väljarna har redan gett en fingervisning om att de vill ha mer samarbete och framtidstro.
Gå till toppen