Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Kultur

Ulf Starks berättelser var både normbrytande och tidlösa

Ulf Stark, 1944-2017.Bild: Fredrik Persson
En folkkär barnboksförfattare, Ulf Stark, har avlidit, 72 år gammal, efter en kort tids sjukdom. Han debuterade 1964, gav ut ett hundratal titlar och trollband sina läsare med humor, svärta och varma vardagsskildringar. Han beskrev livet i all sin komplexitet med exakta beskrivningar och jag älskade hans totala respekt för barnet.
Vi hyrde ut lägenheten en sommar när mina barn var små, och bodde i en campinginredd folkabuss. Det var tänkt som ett roligt äventyr, men det hällregnade varenda dag och allt i bussen möglade. Det som räddade oss – var Ulf Starks böcker. Och biblioteken. Vi satt i en torr soffa på biblioteket i Simrishamn och högläste ”Min vän Percys magiska gymnastikskor” och uppföljaren ”Min vän shejken i Stureby” och på biblioteket i Höganäs lånade vi en DVD med TV-serien ”Dårfinkar och dönickar”. Vi poppade popcorn så det blev imma i folkabussen och såg avsnitten i ett svep. ”Dårfinkar och dönickar” kom 1984 och handlar om 12-åriga Simone som av misstag skrivs in i sin nya klass som pojken Simon, vilket visar sig vara ett lyckokast. Idag skulle historien hyllats som ”normkritisk” men på den tiden hade vi inte ens ordet. Det är en tidlös och modern historia om identitet, i ordets vackraste bemärkelse.
Ulf Stark har vunnit Augustpriset, Deutscher Jugendliteraturpreis och Astrid Lindgren-priset. Han fick en guldbagge för manuset till ”Tsatsiki, morsan och polisen” men han var mer än bara en fantastisk författare.
Han var en lysande debattör, och i det en förebild för många av oss andra i barnboksvärlden. Jag träffade honom första gången på bokmässan i Helsingfors 2008, jag var debutant och Ulf Stark pratade på sitt självklara sätt om hur bra barnlitteratur skildrar precis samma komplicerade och invecklade processer som vi hittar i litteratur för vuxna. Bara med färre ord. Han började själv som poet och menar att lyriken är en bra väg in i skrivandet.
Ulf Stark var aldrig någonsin präktig, han ville att böckerna skulle finnas där barn fanns och han värjde sig mot kravet kring barnbokens pedagogiska förmåga. I avsnitt #12 av barnlitteraturpodden Bladen Brinner finns en fin intervju med Ulf Stark, som är inspelad nu i mars månad av författaren Johanna Lindbäck. Där pratar han om lyriken och hur det är att vara verksam som författare i över femtio år.
”För mig är det här att skriva, det som finns kvar av de rymningsidéer som jag hade som liten. Den här inre världen är den spännande världen som man kan ta sig till. Jag tror att när jag ljög eller fantiserade när jag var liten, så var det för att få vara ifred. Och så är det nu också, i skrivandet, där får jag vara ifred.”
Idag är det ett tröstens ord, för på så vis får vi behålla Ulf Stark längre framöver också.
Läs alla artiklar om: Ulf Stark 1944-2017
Gå till toppen