Kultur

Hederlig biografi om Charles Lindbergh, flygets fallna apostel

Först när Charles Lindbergh beskrivs med kärlek och omsorg blir berättelsen om antisemiten svindlande. Stig Hansén läser ett porträtt som landar högt över molnen.

Lennart Pehrson.Bild: Caroline Andersson

Lennart Pehrson

BOKEN. Historien om Charles A. Lindbergh – från Jesus till Judas. Albert Bonniers förlag.

Det där med att man vill ha vingar, att kunna lyfta – varifrån kommer den drömmen? Den har ju alltid funnits där, och jag kan vakna vilken natt som helst och lyssna efter plan och därifrån är det inte långt till när jag var runt tio år och såg den ryske kosmonauten Jurij Gagarin på Nydalatorget, där min mamma och jag bodde, och när jag var kanske 20 meter från honom – den första människan i rymden! – såg han så ung ut, och det kanske han också var, för folk runt omkring mig sa, när han var kanske bara 15 meter bort, att om han kom närmare, då kunde man fråga om han fick vara hemifrån alldeles ensam, och så skrattade de och jag skrattade också, för hade man varit i rymden kunde man alltid ta sig hem om det behövdes och man skulle vara hemma på ingen tid alls.
Det finns många liknande och djupt ömsinta bilder kring flygdrömmen när Lennart Pehrson skildrar Charles Lindberghs liv. Det är nu 90 år sedan Lindbergh (1902-1974) landade i Paris efter 33 timmar i luften. Han hade tagit sig över Atlanten och blev en hjälte för både barn och vuxna.
Pehrson berättar ledigt om Lindbergh och drar med enkla meningar stora tidsstreck som gör att det svindlar, som att ingen människa hade varit uppe i en flygmaskin när Lindbergh föddes. Vi får de tekniska landvinningarna, Lindberghs uppväxt, Roosevelts radikala reformpolitik, flygshowerna, och hur det gick till när Lindbergh satsade på Atlantflygningen och hur hårt han kritiserades när han mer än någon annan personifierade rörelsen som ville att USA inte skulle gå in i kriget, den kamp som fördes under slagordet ”America first”.
Han var extremt mån om privatlivet, kanske för att han varit så ensam under sin uppväxt. Han beskylldes för att vara antisemit och han fascinerades av det Tyskland som fanns före kriget och tog också till sig rasbiologier.
Lennart Pehrson aktar sig för att psykologisera, han vet bättre än att gräva ner sig i varenda del av Lindberghs gudomliga liv. Han låter oss se från många håll samtidigt och ger oss svartvita bilder i färg. Som när superkändisen Lindbergh 1950 kom till Sverige – landet som hans farfar och far, från Österlen, lämnat 1860 – för en lång semester, men bara stannade tre dagar för att han kände sig jagad av medierna.
Och vi ser med åren allt fler sidor av honom. Lindberghs förstfödde son kidnappades och mördades 1932, det är välkänt. Men ingen visste det som kom fram efter hans död, att han haft flera, hemliga, familjer och att han fick minst sju barn med tre kvinnor i Europa.
I Philip Roths kontrafaktiska ”Konspirationen mot Amerika” blir Lindbergh president. Hos Pehrson ser man en Lindbergh, den ”kanske främste aposteln för vad som kallats flygets evangelium”, som i mycket är en gåta. Som när han, vars pappa varit kongressledamot, drog sig undan republikanernas önskan att ställa upp för dem. Han såg till slut vad nazisterna gjorde och tänkte: USA borde stå för något bättre. ”Samtidigt hade han ett jobb som måste utföras”, som Pehrson uttrycker det, och vi ser när Lindbergh letade upp Willy Messerschmitt, den berömde flygplanskonstruktören, som Lindbergh träffat tidigare i Tyskland. Före kriget. Lindbergh tog med sig choklad, kaffe och cigaretter.
Alla dessa resor, all denna omsorg, allt det som dyker upp och aldrig lämnar en, det som finns också i "Att flyga”, pärlan som Maria Küchen kom med i fjol, om det lockande med att flyga. Lite av samma pirr som hennes berättelser framkallade känner jag i den här mångbottnade historien om Charles Lindbergh. Jag påminns också om när jag häromåret flög i helikoptern av märket Bell 206 Jet Ranger, just den som användes till rånet från G4S Cash Services värdedepå i Västberga, då förövarna kom över 39 miljoner kronor, också det en rekordflygning, den som Jonas Bonnier nyss kom med boken ”Helikopterrånet” om.
Och när jag tänker på alla sorters sätt att landa på ser jag att Lindbergh klagade över berömmelsens baksida och över att ha blivit bestulen på sitt liv. Jag tror att han skulle tycka om hur hederligt Lennart Pehrson skildrar honom, mannen som till slut bara kunde fortsätta flyga från en stad till en annan utan att någonsin komma fram till sig själv.
Gå till toppen