Huvudledare

Ledare: Opponera mera. Alliansen utmanar.

Så kom det till slut – tillfället då alliansen visade sig ta samarbetet och oppositionsrollen på allvar. M, C, L och KD förklarade på torsdagen att de kommer att uppmana regeringen att dra tillbaka sina förslag om skattehöjningar. I annat fall kan det bli en misstroendeförklaring mot någon av de ansvariga ministrarna i höst.
"Vårt tålamod är slut. Vi vill inte se fler skattehöjningar", förklarade Moderaternas ekonomiskpolitiske talesperson Ulf Kristersson i Ekot.
Vad han och hans allianskollegor invänder mot är att fler ska betala statlig inkomstskatt, att det införs en särskild flygskatt samt att villkoren försämras för fåmansbolag genom ändrade så kallade 3:12-regler.
Det kan diskuteras hur välvald just flygskatten är som stridsfråga i sammanhanget. Flyget kan gott bära mer av sina egna kostnader enligt samma princip som gäller för andra trafikslag. Men som helhet är utspelet rimligt: oppositionen tar sin uppgift på allvar och reagerar mot en politik som den ser som dålig för Sverige. Företagare och löntagare är redan tillräckligt högt beskattade.
Det finns en risk att en misstroendeförklaring leder till regeringskris, men allianspartiernas avsikt verkar vara en annan. Det är skattehöjningarna de vill åt – inte regeringen eller någon enskild minister. De agerar dessutom i god tid före höstens budgetomröstning, vilket ger utrymme för förhandlingar och kompromisser.
Alliansen passar bollen till regeringen.
Fast finansminister Magdalena Andersson (S) valde förstås att beskriva agerandet som ett hot mot budgetprocessen.
"Det är ett farligt steg eftersom vi har varit överens om att ha en ordnad budgetprocess", sade hon till SVT.
Hur det blir med skatteförslagen bad hon att få återkomma till och hon betonade att dörren står öppen för blocköverskridande samarbeten. Gott så – det är en minoritetsregering ansvar att se till att den får sina politiska förslag genom riksdagen. Och en bred uppgörelse om skatterna kan mynna ut i en bättre politik för Sverige.
Det återstår förstås också att se vad torsdagens utspel betyder för alliansen. I flera frågor är avståndet mellan partierna alltjämt stort. M och KD vill till exempel lägga fram en gemensam alliansbudget i höst, medan L och C säger nej. Men samarbete i politiken handlar om att finna kompromisser, vilket de fyra partierna åter har visat sig kunna göra. Markeringen ska ha föregåtts av månader av förhandlingar.
Nu gäller det för alliansen att fortsätta tala sig samman – i dagsläget är spretigheten dess mest utmärkande drag.
Det brådskar att ta tag i arbetet med en gemensam agenda för att kunna utmana på allvar i valet nästa år. Så här långt har de fyra partierna bara enats om vilken politik de vill stoppa.
Vad är det för politik de vill förverkliga? Vilken är deras berättelse om framtidens Sverige?
I längden är det trovärdigheten i svaret på det som avgör utvecklingen i Sverige – inte risken för att eventuella misstroenden mot statsråd ska utlösa en regeringskris.
Gå till toppen