Kultur

Thomas Bernhards "Gå" är outhärdligt krävande

Thomas Bernhard.Bild: Andrej Reiser

Thomas Bernhard

BOKEN. Gå. Övers Jan Erik Bornlid. Tranan.
Den outtröttlige Jan Erik Bornlid är tillbaka med sin nionde Thomas Bernhard-översättning. Den här gången av den österrikiske författarens kortroman ”Gå” från 1971. Den finns på svenska sedan tidigare, i översättning av Daniel Birnbaum och Anders Olsson i texturvalet ”Helt enkelt komplicerat” (Norstedt) från 1991, men förtjänar en egen volym i bokförlaget Tranans vid det här laget digra Bernhard-katalog.
Få författare har en så omisskännlig prosa som Thomas Bernhard. De insisterande, ämnesuttömmande upprepningarna, de raka vänstermarginalerna som förvägrar läsaren varje möjlighet att hämta andan, det oresonliga hatet mot Österrike och de frenetiska angreppen på all upptänklig form av förkvävande samförstånd… Allt finns nedlagt i ”Gå”, som i en grammatisk och tematisk blåkopia av den massiva produktion som skulle följa, fram till hans sista stora roman ”Utplåning: Ett sönderfall” (Tranan) från 1986.
Premissen är följande: de brukade vara ute och gå på onsdagar, berättarjaget och hans vän Oehler. Numera är de även ute och går på måndagar, då Oehler tidigare brukade vara ute och gå med Karrer. Det kan han inte mer, för Karrer är inlagd på sinnessjukhuset Steinhof. Hans galenskap är, kommer de fram till, slutgiltig. Det finns ingen återvändo. Karrer kommer aldrig mer att vara ute och gå med Oehler någon dag i veckan. Han förlorade förnuftet ”vid höjdpunkten av sitt tänkande”.
En annan gemensam vän och olycksbroder som återkommer i deras samtal (medan de är ute och går) är Hollensteiner. Han tog livet av sig, vid kulmen av sin karriär som kemist. Varför? Förklaringen är solklar: ”Är en österrikisk hjärna enastående, säger Oehler, behöver vi inte vänta på att den tar livet av sig, det är bara en fråga om tid, och staten räknar med det.”
Att läsa Thomas Bernhards ”Gå” är lite som Oehler hävdar att det är att umgås med människor som Kerrer och Hollensteiner. De är outhärdligt krävande och direkt sårande: ”men å andra sidan finns det inte heller något större nöje än att vara i kontakt med sådana besvärliga människor”.
Gå till toppen