Sport

Sagan om Silver Speed, Top7, Galoppogram, Marc Elias, Strömsholm och Farmen

Det är ingen hemlighet att Torpgärdan är bloggens gamla hemmabana (och även namnet på det område där jag växte upp). Att någon klåfingrig döpt om Torpgärdan till Bodentravet bryr jag mig inte om. För mig heter banan Torpgärdan.
Tänkte berätta storyn, eller sagan egentligen, om Silver Speed när nu ändå Torpgärdan har sin stora dag. Får erkänna att bloggen nog blir längre än vanligt idag – men V75 startar inte förrän 20.30 så ni har tid att läsa även om jag förutsätter att ni spanar in tävlingarna på fagra Strömsholm också.
Silver Speed var det. Det började med att amatören Sven–Olof Lundqvist (Plåtis kallad) såg en annons i Travronden om en travare som var till salu. Den hade varit i träning hos Sören Nordin. Sven–Olof ringde dåvarande Solvallatränaren Sten Gradling och frågade om hästen. Och Sten avrådde:
”Klarar inte Sören av hästen ska ni inte tro att ni, som är nybörjare, gör det”.
Nästa samtal gick till Sören som sa:
”Det är en galning. Checkar du upp honom så stegrar han sig, ramlar baklänges och krossar vagnen.”
Skötaren till Silver Speed berättade att hästen bara kunde gå i hage. Den enda gång Sören försökte starta Silver Speed så skenade hästen genom en blomsterrabatt och stannade inte förrän en stallvägg stod i vägen.
Ägaren fick ta hem hästen och det var till André Gyllengahm i Skellefteå som Sven–Olof åkte och köpte ”galningen”.
Hemma med hästen började träningen med att hästen slet loss den stolpe i stallet han fästs vid. Sven–Olof mindes då den historia han fått sig berättad:
”Hästen hade surrats i en lina bakom en traktor och sprattlande släpats två varv runt banan”.
Silver Speed ville helt enkelt inte sitta fast och efter episoden med stolpen fick han helt enkelt stå fritt.
Veckorna gick, blev till månader. Vagn bakom var okey, att gå bredvid med vagnen bakom också. Första turen, efter otaliga protester, slutade med sken och med att Silver Speed tvärnitade, backade ner i diket och gjorde kaffeved av vagnen.
Sven–Olof ledde hem hästen och tog bilen för att lasta hem resterna av vagnen.
Efter mycket nötande var det dags för premiär på banan. Silver Speed selades hos dåvarande Bodentränaren Assar Karlsson, men vägrade helt enkelt att gå ut ur stallet. Efter mer träning gick i alla fall hästen ut ur stallet, men backade direkt till och tryckte fast Sven–Olof och vagnen mot stallväggen.
– Jag satt tyst som en mus och funderade, kom ihåg vad Nestor Hansen sagt till mig, tror han menade Smidig. Den var lika svår, men när pisken lämnades i stallet blev det en annan häst. Jag kom ihåg detta och kastade pisken över hästen mot Gustav Halléns stall och till min förvåning travade Silver Speed ut på banan. Han hade helt enkelt protesterat mot allt våld han utsatts för.
Efter det tränades Silver Speed på banan, men snabbare än 1.29 ville han inte trava – för gick det fortare slog han sig på bakkotorna.
Med tunga remontskor, 250 grams blyboots samt de tyngsta gummibootsen blev det för mycket. ”Plåtis” funderade, gjorde tvärt om och lät sätta på lätta plastskor. Banan igen och en test; i 700 meter växlade Silver Speed mellan trav och galopp. Sen satte han upp svansen i vädret och travade som en snabbloppare.
Men ryktet om galningen hade spritt sig och bakvägar fick Sven–Olof veta att Silver Speed inte var välkommen på sin hemmabana.
Det blev i alla ett försök, men mitt i volten stannade Silver Speed och det var bara att köra hem bakvägen. Domen blev tre godkända kvallopp med tre månaders mellanrum.
Men efter vissa förhandlingar ströks kvalloppen (även om en domare tyckte att sådana galningar som Silver Speed borde bli hamburgare) mot att Sven–Olof lovade att aldrig starta på Torpgärdan.
Efter fiaskot i voltstart beslutade Sven–Olof att bara satsa på bilstart. ”Plåtis” kallades förstås ”Plåtis” för att han tillsammans med bröderna hade ett plåtslageri och den lilla lastbilen från firman försågs med en stege baktill och fick fungera som startbil. Bilstarter övades och det fungerade så bra att Silver Speed även fick träna att stå i vinnarcirkeln (till mångas stora glädje).
Dags för start, Silver Speed anmäldes till Finland – och givetvis vann han. Det blev elva raka segrar bakom bilen med de lätta plastskorna. Silver Speed besegrade de norrländska stjärnorna Dun Bunter, Nic’O Teen, Hampton, och Finlands bästa hästar.
Kammen växte, Sven–Olof anmälde till Solvalla – men enda loppet som startades med bil var snabbloppet där flera miljonärer skulle starta. Solvallaguiden ringde och undrade om han anmält fel, men ”Plåtis” sa bara:
“Jag kör från start till jag sitter i ledningen.
Så skedde och Silver Speed vann loppet. Samma Silver Speed som något år tidigare skenat genom blomsterrabatterna på Solvalla och stannat mot en stallvägg.
Efter den uppvisningen upphävdes Silver Speed startförbud på hemmabanan, han började med att vinna landskampen mot Finland och på den efterföljande banketten stod Sven–Olof Lundqvist och Silver Speed i centrum.
Silver Speed var född 1973 och betar numera på de evigt gröna ängarna. Stammen var Silver Wind–Puppan och han vann 45 lopp på 154 startar – den sista segern tagen som 12-åring. Med tanke på 70–talets låga prispengar tjänade Silver Speed aktningsvärd 426 000 kronor och travade 14,6 som snabbast.
Bloggen har tidigare skrivit att Top7 ska göras om. Men enligt säkra uppgifter kommer inte den omgörningen förrän efter sommaren. Den stora förändringen blir att spelaren får större flexibilitet när det gäller att kombinera sitt system. Men exakt när ”nya” Top7 släpps är inte bestämt.
Har fått flera frågor om vad ”Galoppogram” är.
Det är ett smart sätt att gå gratis på det 100:e Svenskt Derby.
Man loggar in och bjuder med en vän, sen får båda två fribiljetter. Vet att hela gäng ordnat ”kedjebrev” och därmed ordnat så att hela gänget får uppleva galoppfesten gratis via:
galoppogram.se
Noterade Marc Elias vakna styrning med Victorious Star på Jägersro förra veckan. Har en känsla av att vi bara sett början av något väldigt spännande. Marc Elias är ung, fräck och tar för sig mer och mer. Med pappa Conrad bakom sig kommer han att få alla chanser att utvecklas (han har redan varit ute en sväng i andra stall och skaffat erfarenhet) och Marc Elias’s körskicklighet ger ytterligare en dimension till stall Lugauer.
Ibland är bloggen på fel ställe.
Om jag får drömma så hade jag idag helst suttit i gräset på Strömsholm med en stor picknickkorg och njutit av Svenskt Grand National. Gänget runt tävlingen gör ett otroligt jobb och har skapat något alldeles extra, väl värt ett besök (jag lovar komma någon gång, Magnus).
När lunchen är uppäten, champagnen urdrucken hade jag sedan tagit flyget till Luleå och fortsatt till Boden för Midnattstravet på min gamla hemmabana.
Sen kanske en avslutning på Farmen där Drängarna alltid spelar efter travkvällen. Minns förra året när delar av den svenska kuskeliten hoppade och sjöng till ”Vill du bli min fru”.
För ovanlighetens skull har bloggen en ljudillustration:
Är rätt övertygad om att Örjan Kihlström har bilder på de galenskaperna.
Söndagen skulle sedan tillbringas i soffan och E3–uttagningarna rullande på datorn.
I verkligheten skriker gräsmattan på uppmärksamhet, stallets hästar vill ha sitt och de sista bräderna ska fixas till altanreparationen.
Gå till toppen