Malmö

Så blev Ljungmans bensinpumpar en storindustri i Malmö

Bensinpumpsföretaget Wayne vill lägga ner sin tillverkning i Malmö. Blir det verklighet går Ljungmans slutligen på pumpen. Det skulle innebära att en drygt hundraårig industrihistoria läggs till handlingarna.
Egenföretagaren Jacob C Ljungman fyllde 34 år samma sommar som Baltiska utställningen lockade besökare från när och fjärran. Många gäster kom till Malmö med sina bullriga automobiler som skapade trafikkaos i staden. Malmö var 1914 ännu inte anpassat för motortrafik. Det var spårvagn samt häst och vagn som gällde. Möjligen cykel.
Automobiler var på den tiden ett överklassfordon, en nöjesmaskin för sport och tävling. På industriutställningen kunde man beskåda nya sköna bilmodeller, inte minst tyska.
Men bilismen kom av sig den gången. Ett världskrig kom emellan. Tyskarna kallade till och med hem sina utställningsfordon från Malmö för att sätta dem i krigstjänst.
Läs mer: När tyskarna tog hem sina bilar. 
Först efter kriget, några år in på 1920-talet skulle bilindustrin åter sättas i rullning.
Ljungmans verkstäder på Citadelskajen 15. Notera Stora valskvarnen i bakgrunden.Bild: Ljungmans/Wayne museiförening.
Jakob Karl Ljungman föddes i Malmö 1880, som den första i en barnaskara av fem. Hans far Jakob Anders var brevbäraren (sedermera förste postvaktmästare och postiljon på Holmgatan). Hans mor Karolina Emilia var sannolikt hemmafru. Familjen bodde på Pildamsvägen 8 i kvarteret Kaninen vid Triangeln, ungefär där det stora hotellet numera har sitt varuintag på Rådmansgatan. År 1902 gifte unge Jakob sig med Elina Hansson (född i Barsebäck) och fick två döttrar (födda 1903 och 1905).
Jakob Ljungman ska ha startat sitt egna företag redan 1909. Den unga familjen var först bosatt i kvarteret Korpen för att senare flytta till Gråbrödersgatan 7C, i hörnet av Hyregatan, där han 1913 var verksam som smed hos firma Th Arfvidssons eftr. Smedjan drev han tillsammans med smedmästaren Oscar Segerlund.
I ett av den låga husen bakom bussen bodde Jakob Ljungman, den blivande bensinpumpspionjären, som barn på 1880-talet. Bilden är tagen cirka 60 år senare då lokalbuss linje 20 hade sin hållplats utanför restaurang Urania, sedermera Kin Long.Bild: Sydsvenskan.
Tio år senare hade familjen flyttat till Mellanheden 43, senare kallad villa Solhem på Svaneholmsgatan 20. Han kallade sig nu smedmästare och var sedan 1917 verkställande styrelseledamot i aktiebolaget Th Arfvidssons eftr, specialfabrik för autogensvetsade plåtarbeten med syfte att bedriva smeds- och mekanisk verkstadsrörelse. I sina lokaler på Bassingatan (Bassängkajen) i västra hamnen ägnade Ljungman och Segerlund sig bland annat åt reparation av mindre fartyg.
Inom just denna bransch var det högkonjunktur under tiden för världskriget. Verksamheter sysselsatte uppemot 30 personer.
I bilismens barndom var det bland annat bilförsäljare och kemikaliehandlare som tillhandahöll ”benzin”. Fordonsägaren fick hålla sig med egna dunkar som de själva fyllde. Det var en obekväm och dessutom farligt hantering. På 1920-talet, när automobilerna på allvar började konkurrera med hästdroskor och spårvagnar på Malmös gator, såg Jacob C Ljungman (som han kom att stava sitt namn) en uppenbar affärsmöjlighet.
Första byggnaden på Citadellsvägen, år 1924. Bild ur Ljungmans servicekataloger.
Smedmästaren hade kontaktats av chefen för oljebolaget Texaco i Malmö. Han ville ha hjälp med en apparat för distribution av ”benzin”. Inte utan tvekan bestämde sig Ljungman för att sadla om. I december 1924 bildade han Aktiebolaget J C Ljungmans plåt- och järnindustri för tillverkning av utrustning för bensin- och oljebranschen, med lokaler på Citadellskajen 15 (där Sjöbefälsskolan senare kom att ligga).
De första bensinstationerna efter amerikansk förebild började dyka upp i Malmö vid denna tid. Ljungmans första bensinpump fick namnet Fatos, ett plåtskåp försett med ett femliters mätkärl och en handpump. Fatos fanns även som myntautomat, möjligen världens första. För en krona fick kunden fem liter bensin. Men oljebolagen trodde inte på myntpumpens framtid, utan höll fast vid personlig service på bensinstationer.
Expediera eder själva, står det på världens första bensinpump med självbetjäning, Den stoppades av oljebolagen. Uppvinnare Jakob Ljungman var före sin tid.Bild: Sydsvenskan 1980.
Läs mer: Doft av bensin i bilismens spår. 
Två år senare introducerade Ljungmans mätapparaten Tor med dubbla mätkärl, som också kunde anslutas till en underjordisk cistern. Och 1927 kom den första ”riktiga” bensinpumpen, Vici. Den fyrtornsliknande pumpen hade ett 25-liters mätkärl av glas och med fasta utloppsrör för 5, 10, 15 och 20 liter – allt efter kundens önskemål. Vici blev en omedelbar succé, en storsäljare i Norden och över långväga delar av världen. Redan året efter expanderade fabriken med nya tillverkningslokaler i Vellinge där man tog över AB Kylmaskiners fabriker.
I mitten av 1930-talet sysselsatte Ljungmans, med huvudkontor och konstruktionsavdelning på Citadellskajen och avdelningskontor i Stockholm och Göteborg, cirka 350 personer. Den första bensinpumpen med volymräkneverk – modell Star 45 – lanserades 1938.
De första modellerna av bensinpumpar från Ljungmans verkstäder. Bild ur Ljungmans servicekataloger.
Senare modellerna av bensinpumpar från Ljungmans verkstäder. Bild ur Ljungmans servicekataloger.
Samma år hade AB Ljungmans verkstäder fått en ny verkställande direktör i Erik Eklund. Han hade kommit till verkstäderna som ung ingenjör 1929. Två år senare gifte han sig med dottern Signe Wiktoria Ljungman. Med sviktande hälsa drog sig Jacob Ljungman ur ledningen 1938 och avled hösten 1946. I en artikel i Limhamnia 1967 minns limhamnare Gösta B:son-Flygare honom om ”en färgstark personlighet, som både hade fantasi och energi och dessutom inte så litet av nybyggaranda över sig. Han hade humor och dessutom charm […]”.
Med Erik Eklund gick Ljungmans verkstäder in i en ny expansiv era. Verksamheten flyttade åter till Malmö, närmare bestämt till Oljeslageriets gamla lokaler på Limhamnsvägen. Här byggdes ett nytt fabrikskomplex med ljusa och moderna lokaler med kontor, verkstäder, gjuteri och måleri. Under svärsonens ledning växte anläggningen på 1940-, 1950-och 1960-talen till en hel liten stad.
Fabriksanläggningen på Limhamnsvägen på 1960-talet. Bild från Ljungmans/Wayne museiförening.
Utöver en lång serie med allt modernare bensinpumpar tillverkade man bensinmätare, olje- och bensintankar, tankbilar, oljeeldningsaggregat och armatur för bensinanläggningar och servicestationer. Den automatiska pistolventilen – som stänger pumpen då tanken är full – introducerades på 1950-talet liksom först pumpen med räkneverk för volym och pris. År 1967 introduceras ett system som medger automatisk betalning med mynt, sedlar och även kreditkort.
På 1950-talet uppfördes en kompletterande fabrik vid Norra Grängesbergsgatan 7 i Malmö. Verksamheten utökades också med ett danskt bolag vid Kastrup och nya verkstäder och fabriker etablerades i Göteborg, Norrköping och på Lidingö. Man hade även ett eget bolag i England. Där träffade Eklund chefen för det amerikansk bensinpumpsföretaget Wayne.
Tillverkningshallen.Bild: Ljungmans/Wayne museiförening.
År 1970 sålde Eklund till Wayne som samma år gick upp i den amerikanska Dresserkoncernen. Ljungmans blev nu ett självständigt dotterbolag till Dresser Industries Inc med huvudkontor i Dallas, Texas. Samtidigt utsågs Gustav Ekberg till ny VD. Under 1970-talet utvecklades betaltekniken och ny pumpar med elektroniska system.
Under ny ledning på 1980-talet påbörjades en omfattande internationalisering. På 1990-talet diskuterades att flytta verksamheten utomlands men efter en tuff kamp med tyska Wayne stannade tillverkningen och personalstyrkan på 250 personer i Limhamn. År 2010 lämnade verksamheten Limhamnsvägen för nya lokaler i Norra hamnen.
Sedan dess har de gamla verkstäderna rivits. Nu återstår bara en del av kontorsbyggnaden med fasad ut mot Limhamnsvägen. Den är skyddad och ska bevaras.
Nu riskerar även tillverkningen av bensinpumpar i Västra Hamnen att helt försvinna från Malmö.
Läs även: Anrikt företag lägger ner produktionen i Malmö?
Skånemässan på Petriskolan 1943.Direktör Ernst Granzow från Köpenhamn och direktör Erik Eklund på Ljungmans i Malmö i samtal.Bild: Sydsvenskan.
Lär mer: Ljungmans/Wayne museiförening, ”Tankar kring pumpar – Aktiebolag Ljungmans verkstäder” av Gösta B:son-Flygare i Limhamnia 1967, ”Malmöföretagen – förr och nu” av Rikard Smitt, ”Ljungmans i Limhamn – bebyggelsens kulturhistoriska värden” av Olga Schlyter, ”Bilkulturen i Malmö” av Niklas Ingmarsson och ”Mackboken fulltankad med bensinhistoria” sammanställd av Kjell Eliasson och Ewa Forsberg. 
Tillverkning montering av pumpar bensinpumpar i Limhamn i Malmö 1946.Bild: Sydsvenskan.
Ljungmans Verkstäder i Limhamn i Malmö 1970.Bild: Ola Svensson/Sydsvenskan.
Verkstäder, sannolikt i Vellinge. Bild från Ljungmans/Wayne museiförening.
Bensinstation med Ljungmans bensinpumpar i Centralgaraget, Malmö. Bild ur Ljungmans servicekataloger.
Gå till toppen