Åsikter

Läsartext: Till skillnad från oss människor är de inte medvetna om att livet har ett slut

Jag förstår att man kan känna medkänsla med de djur som föds upp för att ätas. Det skriver Håkan Stenberg.Bild: Sonny Thoresen
Jag förstår att man kan känna medkänsla med de djur som föds upp för att ätas. Där jag bor vandrar kossorna fritt över marken en stor del av året och föder sina kalvar i det fria. Bonden ser till dem, så att de har det bra. Några mer förnöjsamma varelser finns inte. Till skillnad från oss människor är de inte medvetna om att livet har ett slut. Liknande förhållanden råder över hela Sverige och i andra länder, där kött är en naturlig del av födan. Att utveckla köttproduktionen parallellt med växtförädling och andra metoder för ökade skördar är det bästa sättet att föda jordens växande befolkning.
Vad vi äter påverkas av kultur, religion och ideologi – och påverkan från olika opinionsbildare. För många är kött en självklarhet, andra anser att de mår bäst av en vegetarisk diet. Både animaliska och vegetabiliska livsmedel är uppbyggda av kol – som kommer från luftens koldioxid. Animaliska livsmedel som kött och mjölk innehåller mer protein, vitaminer, mineraler och andra viktiga ämnen per viktenhet än vegetabiliska. Det innebär en god balans mellan den areal som går åt för att producera kött och mjölk och näringsutbytet hos den produkt som produceras.
Baljväxter framhålls ofta som alternativ till kött, men protein från bönor har i jämförelse med kött låga nivåer av vissa livsnödvändiga aminosyror, proteinernas byggstenar. Våra kroppar består ju till stor del av kött och fett. Genom att underhålla kroppen med animaliska livsmedel kan vi öka vårt välbefinnande och vår livslängd.
Livsmedelsproduktion som bygger på en stor andel animalisk föda har också en viktig betydelse för miljön och klimatet. Betesdjuren håller markerna öppna och fria från buskar och sly vilket gynnar de pollinerande insekterna och betningen får gräset att växa ännu bättre. Det är ju gräset som är den stora hjälten när det gäller att hålla koldioxiden på en optimal nivå. Vart och ett av alla de grässtrån som växer på betade områden, som prärien i Nordamerika, Pampas i Sydamerika, Sibiriens slätter, Australiens vidder och i svenska hagar, är en liten fabrik, där koldioxiden omvandlas till syre för vår förbränning och till kolhydrater som ger näring för betesdjuren.
Kor, får och andra betande djur tar upp näringen hos gräset och gör den tillgänglig för människorna i form av fullvärdiga livsmedel. Djurens spillning återgår till marken och ger näring åt gräset, som kan betas på nytt. Samma sak sker med metangasen, som spjälkas upp i vatten och livgivande koldioxid. Cirkeln sluts, jorden och atmosfären är i balans.

Håkan Stenberg

Läs mer:Vi vill ha din åsikt – så här gör du
Gå till toppen