– Varken möjligt eller önskvärt, sade Emmanuel Macron själv i februari i år om möjligheterna för näste president att få en egen majoritet i parlamentet.

Vid det tillfället var den förre ekonomiministern fortfarande bara en outsider med överraskande höga opinionssiffror inför presidentvalet. Nu sitter 39-åringen från Amiens där som president med stöd av 60 procent av ledamöterna i nationalförsamlingen.

Frågan är om han nu också klarar av att leverera.

Macron har redan sedan tidigare lovat att så snabbt som möjligt försöka genomföra sina utlovade reformer på arbetsmarknaden. Det handlar bland annat om att göra det lättare för företag att avskeda folk och hur förhandlingar mellan arbetsgivare och anställda ska gå till.

Att rent tekniskt driva igenom förändringarna blir knappast svårt med tanke på Macrons majoritet. Ändå lär han knappast vilja se ett upprepande av de utdragna protester och strejker som skakade landet i fjol när den dåvarande socialistregeringen också försökte reformera arbetsmarknadens villkor.

I stället har redan en dialog inletts med fackförbunden. Enligt tidningen Le Figaro är 48 möten inplanerade på arbetsmarknadsdepartementet under den närmaste månaden.

Ekonomiska analytiker har gott hopp om resultatet.

– Efter de reformer som vi förväntar oss att Macron inför, så kan Frankrike komma att bli den starkaste av alla de stora ekonomierna i Europa under nästa årtionde, säger Holger Schmieding, chefsekonom på tyska banken Berenberg, enligt Reuters.

Utöver arbetsmarknaden har Macron också utlovat renare politiker – ingen ska kunna anställa sin hustru som "assistent" på samma sätt som Republikanernas presidentkandidat François Fillon gjorde. Därtill ska arbetslöshetsersättningen breddas, fler ska utbildas inom "moderna" yrken och skolklasserna ska minskas i storlek.

Samtidigt måste Macron också komma ihåg att hans stöd trots allt bygger på ett rekordlågt valdeltagande.

"Aldrig förr har en så stark majoritet skapats av så få väljare", noterar högertidningen Le Figaro på måndagen.