Vi har förtydligat vår personuppgiftspolicy. Vill du veta mer om hur vi hanterar personuppgifter och cookies - läs mer här.
Lund

Gemenskapen växer i bostadsrättsförening

Bostadsrättsföreningen Klosters Fälad har blivit ännu grönare. Tio hushåll odlar tillsammans i pallkragar sedan i våras. Det är en gemensam angelägenhet som växer.

Mona Kamiri tittar på Rosemary da Silva Nilssons arbete med de gröna blad som hon gärna använder i traditionell brasiliansk mat.Bild: Marika Anjou
På hemsidan beskriver sig Klosters Fälad som Lunds grönaste bostadsrättsförening. Till 60-talshusen i rött tegel hör drygt 20 000 kvadratmeter parkmark, som sköts av professionella trädgårdsmästare. I fjol köpte föreningen en anslutande gröning. Flera medlemmar tar ansvar för rabatter vid sina entréer.
Mitt bland husen, granne med ett cykelförråd, spirar senaste tillskottet.
Här odlar boende i åldrar mellan 7 och 75 år, från fem länder. De som arbetar är allt från förskollärare till skådespelare. Här möts människor som annars inte hade haft en anledning att lära känna varann.
– Vad skulle vi ha pratat om när vi möttes på Netto, säger Rosemary da Silva Nilsson från Brasilien om odlingsgrannen Mona Karimi från Iran.
Ensamstående bor i hälften av föreningens 412 bostadsrätter. Många som äger lägenheter är äldre, men allt fler barnfamiljer flyttar in.
”Jag har inte märkt ett enda ogräs”, säger Anne Perna, som odlar mangold för maten och slingerkrasse för sinnet. Vattenslangen dras från närmaste huset. Bakom odlingen syns cykelförrådet.Bild: Marika Anjou
Pensionerade gymnasieläraren Anne Perna hade en gång en stor trädgård. Hon flyttade till sin bostadsrätt för tio år sedan.
– Jag trodde aldrig att jag skulle börja odla igen, säger hon.
De senaste månaderna har hon fått användning av de få trädgårdsredskap hon inte kunde låta bli att spara. För att komma till odlingen får hon vandra genom hela bostadsområdet. Här träffar hon grannar hon inte tidigare mött. Hon uppskattar att lära känna människor som det går att be om hjälp. Dessutom sitter hon bostadsrättsföreningens valberedning och har redan hittat några som är lämpliga för uppdrag.
Olof Ståhl bor utanför bostadsrättsföreningens område, men brukar förlägga en bit av motionsrundan med taxarna Peps och Blom till platsen för pallkragarna.
– Ni får ha dem i fred, konstaterar han.
– Det fanns lite oro i början över om det skulle vara mycket vandalisering, men alla visar respekt, svarar Zeljko Santrac, föreningens odlingsansvarige.
Vild jakt bland pallkragarna. Svarta ”vägkorsningen” Lolla är odlingsgruppens eget sällskapsdjur. Här rusar hon efter de glada besökande taxarna Peps och Blom. Deras husse brukar komma och prata med odlarna.Bild: Marika Anjou
I Zeljko Santracs odlingslådor dominerar potatisen.
– Den har blivit högre än Dante, säger pappa och jämför med sjuårige sonen.
Vad är det som gör att ni odlar just potatis?
– Tanken är att vi ska äta den till midsommar. Vi har aldrig tältat förr som familj och när vi gör det ska vi ha egen potatis, säger han.
En oväntad effekt av odlandet är de tre barnens vilja att följa med och hjälpa till. Det hade Zeljko Santrac inte räknat med. Han är intresserad av att skapa nya mötesplatser i området och arrangerar också musikkvällar i föreningslokalen.
Hans 17-åriga dotter Veronica Santrac har tidigare tänkt att odla gör man ute på landet, inte mitt i stan.
– Jag tycker det är kul när folk gör något tillsammans, när alla hjälps åt och ger varandra tips. Jag har inte odlat förut. Jag har fått lära mig mycket nytt, säger hon.
Veronica Santrac och pappa Zeljko Santrac hjälps åt för att dra upp den första potatisen.Bild: Marika Anjou
Nypotatisen ska bäras i något. Det får bli ett plastglas, när Veronica Santrac ska ta med dem hem.Bild: Marika Anjou
Bostadsrättsföreningens ordförande Aida Hosseini är nöjd:
– Det är ett kul initiativ som samlar våra medlemmar. Vid nyproduktion av bostadsrätter är tankarna på urbanodling med i ett tidigt stadium. Vi vill också vara med på tåget. Projektet skapar gemenskap och det finns ett lärande syfte. Det är givande för de intresserade.
Vad har varit det krångligaste med det här?
– Att hitta en bra plats med rätt förutsättningar för sol och skugga, säger hon.
Det fick inte vara för nära någon av lägenheterna och odlingen skulle ligga lite skyddad. Odlarna fick tummen ner när de först kastade lystna blickar på ett område som används för bollspel.
Många är nyfikna. Söndagen den 11 juni kom 50 personer när odlarna bjöd in till information, livemusik och grillning. Flera har anmält att också de vill stoppa fingrarna i jorden nästa säsong. Då växer odlingen på längden, ut mot den nu grönskande pulkabacken.
Fika under körsbärsträden. Rosemary da Silva Nilsson och Zeljko Santrac syns bland de skyddande buskarna. ”Det är ett kravlöst sätt att umgås”, säger Anne Perna, som sitter med ryggen till.Bild: Marika Anjou
Rosemary da Silva Nilsson har fått frön från sin mamma i Brasilien, så att hon kan odla det gröna som ingår i många brasilianska nationalrätter. Hon och Zeljko Santrac tvistar, ska det betecknas som sallad – eller kål?
När det var Skördefest i Lunds Stadspark köpte hon en liten förpackning med tio bönor bara för att de såg så spännande ut.
– Titta, säger hon, visar en bild i mobiltelefonen och förklarar att bönans mönster liknar siluetten av en människa som står i givakt.
Kan man äta det som växer från bönorna?
– Det vet jag inte, säger hon.
Bland de 24 bostadshusen och odlingen rör sig inte bara människor. Förutom katter syns kaniner, igelkottar, ekorrar och fåglar. Någon fyrbent varelse tros vara skyldig till att Cecilia Yngvessons morötter verkar ha försvunnit.
Pallkragarna är placerade ovanpå tjocka tidningar.
– Mördarsniglarna kan inte ta sig in i lådorna, säger Mona Karimi.
Hon lägger till:
– I alla fall inte just nu.
Cecilia Yngvesson plockar med sig krispiga sockerärtor hem. Hon odlar på förskolan där hon jobbar också. ”Det är fantastiskt gott med egna grönsaker”, säger hon.Bild: Marika Anjou
Mona Karimi och Zeljko Santrac pratar medan Veronica Santrac går hemåt med rädisor, färsk lök och potatis. I bakgrunden arbetar Rosemary da Silva Nilsson och Anne Perna.Bild: Marika Anjou
Läs alla artiklar om: Gröna Lund
Gå till toppen