Huvudledare

Ledare: Sverige i FN:s säkerhetsråd löser inte världens problem.

För ett år sedan gratulerade FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) till att Sverige blivit invalt i FN:s säkerhetsråd.Bild: Pontus Lundahl/TT
En fjäder i hatten, eller en black om foten?
Sverige valdes in i Förenta Nationernas säkerhetsråd för ett år sedan och var i januari ordförande vid det runda bordet i FN-skrapan i New York. Vad har Sverige varit med och åstadkommit under det första halvåret i säkerhetsrådet?
Utrikesminister Margot Wallström (S) lyfter fram att Sverige – i linje med landets feministiska utrikespolitik – har stärkt kvinnors röst genom att bland annat efterfråga könsuppdelad statistik och genusmedveten rapportering. Dessutom har Sverige understrukit vikten av kvinnors deltagande i fredsprocesser och fått igenom skrivningar mot könsbaserat våld samt sexuella övergrepp begångna av utsänd personal.
Vidare varnade FN i mars för att världen kan stå inför den största svältkatastrofen sedan andra världskriget. Somalia, Sydsudan, Jemen och Nigeria är särskilt hårt drabbade. För att öka fokus på krisen stod Sverige i juni som medarrangör till ett möte om svält tillsammans med åtta andra säkerhetsrådsmedlemmar.
Särskilt är det åtgärder i Afrika som har legat i fokus, enligt den elvapunktslista som utrikesministern sammanfattar de första sex månaderna i säkerhetsrådet med. Klimatet, barnperspektivet och öppenhet i FN-arbetet har också prioriterats.
Gott så.
Men med tanke på att vi talar om FN:s säkerhetsråd, det finaste rummet i den diplomatiska världen, ter sig resultaten tämligen blygsamma. Lite som att Sverige har valt att lägga sig i gärdsgårdsserien istället för i den elitserie som regeringen sade sig vilja spela i när den så frenetiskt arbetade för att bli medlem av säkerhetsrådet.
Det rasar ett blodigt krig i Syrien, Jemen står inför en massiv koleraepidemi och Nordkorea utmanar hela världssamfundet. FN spelar inte ens en framträdande roll i Syrien. Spänningsläget är så högt i Asien att det inte går att utesluta en storskalig konflikt. En dominoeffekt kan utlösas om någon av de stora aktörerna i världen agerar oförsiktigt eller irrationellt.
Pax Americana, där USA spelat en avgörande roll för att hålla fred och handel stabil över klotet, håller på att luckras upp. Det är helt avgörande att demokratier som värnar om mänskliga rättigheter behåller greppet. Inte heller här är FN en garant, vilket framgick när 47 länder absurt nog utsåg Saudiarabien till att sitta med i FN:s jämställdhetskommission. Hur Sverige röstade i denna fråga har regeringen inte velat avslöja.
Tänk om Sverige hade kunnat göra demokrati och mänskliga rättigheter till sitt absoluta rättesnöre, utan att vika ner sig en tum där. Då skulle Sverige kunna göra en i FN-systemet snudd på unik insats. Tal om folkrätt och ett humanitärt perspektiv får inte stanna vid högtidsord, utan omsättas i praktisk handling.
Utgår man ifrån att mänskliga rättigheter är individuella och universella borde de kunna stå över nationellt självbestämmande. Kan inte FN vara det organ som garanterar åtminstone denna grundsyn är ett annat och nytt forum kanske det rätta att förespråka. Annars kommer diktaturerna fortsätta att dominera i världen.
EU vilar på demokratiska värden och har en gemensam utrikespolitik. I detta forum har Sverige sin viktigaste roll att spela, även under de två år vi sitter med i FN:s säkerhetsråd.
Även om FN har hög status är det inte ett facit. Det är kanske inte ens det bästa verktyget för att nå faktiska resultat.
Det vore klädsamt om Sverige blev en moralisk stormakt på allvar, som visade större intresse för att göra rätt än för att ha rätt umgänge.
Sverige har inte ett formellt veto i säkerhetsrådet, men kan själv ålägga sig ett etiskt: att tydligt markera mot diktaturer och brott mot de mänskliga rättigheterna. Även om Sverige då inte alltid förblir överens med länder som Saudiarabien, Ryssland och Kina.
Gå till toppen