Heidi Avellan

Heidi Avellan: När pressen tystas. I Rosenbad.

Förvirring eller flathet?
Fel var det hur som helst när bangladeshisk säkerhetstjänst tvingade en journalist – en regeringskritisk bloggare – att radera bilder från sin mobiltelefon. Och dessutom inne på regeringskansliet.
Sverige är, med rätta, stolt över den långa och grundmurade pressfriheten i landet. Det finns också skäl att vara stolt över traditionen att ge dem i det fria ordets tjänst som riskerar att tystas en fristad här.
Som frilansjournalisten Anwar Hossain från Bangladesh.
När han nyligen deltog vid ett fototillfälle med Bangladesh premiärminister Sheikh Hasina och statsminister Stefan Löfven (S) i Rosenbad togs han åt sidan av sitt hemlands säkerhetstjänst och tvingades radera bilder i sin mobil.
"Vi ser mycket allvarligt på det inträffade och påtalade direkt på plats för den bangladeshiska säkerhetspolisen att svenska regler gäller och att journalisten var i sin fulla rätt att utföra sitt arbete. Vi har även följt upp detta i samtal med företrädare för Bangladesh och påtalat att Sverige ser mycket allvarligt på att man försöker hindra en journalist att utföra sitt arbete", uppger UD i en kommentar.
Men där och då fick alltså journalisten inget stöd.
Ingen stod upp för det fria ordet.
Man vill inte behöva protestera mot att detta sker inne i Rosenbad, med personal från utrikesdepartementet som ser på och med svensk säkerhetspolis i lokalen, skriver Publicistklubbens vice ordförande Karin Hübinette i Expressen (29/6):
"Margot Wallström – har inte dina tjänstemän hört ditt tal, där du kritiserar just Bangladesh för att mörda regimkritiska bloggare? Har de inte läst Utrikesdepartementets egen rapport om hur myndigheter i Bangladesh inte skyddar oliktänkande från brutala våldsdåd?"
Sanningen är väl att det inte handlar om brist på kunskap, utan brist på kurage. Det är lättare att festtala vackert om det fria ordet än att försvara det i skarpt läge, med risk för dålig stämning och fnurror på diplomatisk tråd.
Gå till toppen