Heidi Avellan

Heidi Avellan: Skoluniform? Nja, men tänk ändå tanken.

De borde aldrig ha gett oss uniformer om de inte vill att vi ska bli en armé, säger huvudpersonen Offred i den lysande tv-serien The Handsmaid’s Tale (HBO) när hon gör uppror mot det gammaltestamentliga skräckväldet.
Uniformer skapar samhörighet och signalerar en uppgift. Så blir det bättre ordning i skolan med skoluniform? Det menar Eric Slottner, gruppledare för KD i Stockholm (Svenska Dagbladet 16/6): ”Det ska vara en välvårdad klädsel som signalerar respekt för omgivningen.”
Tanke nummer ett: nej, skolans problem beror inte på att eleverna är fel klädda – och det är illiberalt att lägga sig i folks klädsel. Så har förslaget också bemötts i debatten.
Tanke nummer två: Vad skulle det innebära?
Slottner har rätt i att skolor utomlands infört uniform som en del i att skapa ordning och arbetsro. Fast där är ju uniform inte ovanligt. Det som definitivt ger förslaget icke-godkänt är ändå att det bara skulle gälla tre förortsskolor. Stigmatiserande: den som går i en ”uniformsskola” är uträknad från början.
Som man är klädd blir man hädd. Killen med byxlinningen mitt på rumpan eller tjejen med magen bar blir inte riktigt tagna på allvar. En uniform är också en signal: här ska jobbas. Så är det på McDonald’s, så är det i blåljusyrken. Skolan är en arbetsplats. Mjukisbyxor platsar på idrottstimmen.
Ja, jag vet att det här viftas bort som reaktionärt. Och uniform är väl fel fokus för skolan som tampas med stora utmaningar. Men det krävs nytänk, så att något är ovant räcker inte för att förkasta idén.
Efter tanke nummer ett behövs alltid tanke nummer två: Varför inte?
Gå till toppen