Nord & Francke

"Skam" kommer aldrig att vara över för mig

Maria G Francke om missuppfattningen att den norska serien nu är "slut".

Liv Ullmann i Scener ur ett äktenskap, Jane Austen, Nicole Kidman i Moulin Rouge!, Iman Meskini i Skam.
"Det enda sättet att få behålla något i all oändlighet är att förlora det."
Isak och Even ligger i sängen på Plaza i Oslo och ännu har inte kaos utbrutit. De har egentligen precis börjat lära känna varandra, men i Evens huvud maler farhågorna. Detta kommer inte att bestå. Och han har sina bestämda tankar om hur han ändå ska kunna befinna sig i detta ögonblick, i detta förhållande, för alltid.
Jag tänker på Evens ord nu när Skam är slut och alla frågar "hur känns det?". Anledningen till att de frågar är ju att jag varit mer än vanligt engagerad i denna tv-serie. Jag har levt med den, i den. Jag har förhållit mig till den som kritiker, men också som ett fan, rollerna har flutit ihop mer än de brukar och det har varit en ganska härlig plats att vara på.
Så när Skam nu har tagit slut blir jag Isak som där på hotellrummet svarar Even: "Säg inte så."
För i samma stund som det sista avsnittet kom för några dagar sedan slöts cirkeln och serien blev komplett. Den finns, den gjordes för oss, vi får behålla den.
En man mailade mig och jämförde Skam med Buddenbrooks. Långsökt? Nej, det tyckte jag inte. Mer exakt var det så att han lade tredje säsongen av Skam jämte Thomas Manns klassiker när det gäller ett verk man känner att man kan komma tillbaka till, gång på gång, och få någonting ut av det.
Ärligt talat är det inte så ofta jag ser om filmer eller läser böcker mer än en gång. Det finns undantag: Stolthet och fördom av Jane Austen, Baz Luhrmanns film Moulin Rouge!, massa Ingmar Bergman-filmer – för att nämna några. Men i allmänhet räcker inte tiden till. Men till Skam har det funnits tid. Så tanken på att det nu är slut, den ter sig ganska meningslös. Jag har redan Skam i en loop, serien finns i mitt blodomlopp. Den tar inte slut, den finns kvar.
Liksom all kultur man vill behålla, för sig själv eller i en gemensam kanon, så är serien på något sätt gjord för evigheten. Den är flyktig bara om man vill det. Och en sådan serie som Skam, som helt är inriktad på inre dramatik och relationer är i ordens bästa bemärkelse både tidlös och allmängiltig. Den har så många lager man kan gräva sig ned i. Med tanke på den höga kvaliteten är det liten risk att vi kommer att behöva ta farväl av Skam, på riktigt.
Publiceringsformen gör det också lättare att bevara serien i sin vardag. Det faktum att serien genom alla säsonger publicerats "i realtid", det vill säga i enskilda klipp under veckan för att sedan läggas ihop till avsnitt varje fredag, gör att den uppmuntrar till att man tar del av den lite rapsodiskt.
Sista säsongen går att se på Skamsajten även från Sverige men på SVT Play, där den finns tillgänglig länge till, ligger den i form av avsnitten. Och det går att fejka ett uppbrutet tittande där, eftersom scenerna är så tydligt markerade.
Jag har insett att jag tittar på Skam lite som jag lyssnar på musik. Dels har jag sett, och sett om, hela säsongerna. Det vill säga jag har lyssnat på hela albumet från början till slut. Men jag har också plockat ut mina favoriter och ser dem om och om igen. Det skiftar med tid och humör vad det är för scener jag har på repeat och verkligen suger i mig. Likt en poplåt som inte lämnar huvudet kan jag titta på scener om och om igen: när Sana blir hämtad med Los Losers-bussen, Fem fine frøkner-scenen med Isak & Even, när Eva gör slut med Jonas, Nooras och Williams första kyss, slowmotionscenen när Even går över skolgården och kastar en utdragen blick mot Isak, Vildes och Nooras två kroppen-din-trenger-potet-samtal...Skam är ett album med hur många hits som helst och till skillnad från hur det oftast är med musik så rymmer serien något för alla sinnesstämningar.
Så. Even hade fel. Man behöver inte förlora något för att få behålla det. Skam finns där bland alla klassiker – och ickeklassiker – vi vill spara på. I all oändlighet.
Nord & Francke på Instagram!
Här finns vi på Facebook!
Vår podd är här!
Mejla oss!
Gå till toppen