Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

"Hur fungerar den tro som gör det möjligt för en förälder att se sitt barn lida utan att ingripa?"

Emily Fridlunds debutroman fångar en udda tonåring på väg genom karga kristna landskap.

Emily Fridlund är uppvuxen i Minnesota och bor vid Finger Lakes, New York. Foto: Doud KnutsonBild: Doud Knutson

Emily Fridlund

BOKEN. Vargarnas historia. Övers Molle Kanmert Sjölander. Albert Bonniers förlag.

Den amerikanska rörelsen Kristen Vetenskap grundades i USA i slutet av 1800-talet av Mary Baker Eddy. En grundtanke inom rörelsen är att sjukdom och död endast är illusioner, och att det går att tänka eller be sig frisk från ett sjukdomsliknande tillstånd – därför är man också kritisk mot medicinering eller annan läkarvård. I USA har ett antal uppmärksammade rättegångar hållits där föräldrar som varit medlemmar i Kristen Vetenskap anklagats för dråp på sina barn, barn som dött av livshotande sjukdomar som cancer eller diabetes.
Amerikanska Emily Fridlund har i sin debutroman ”Vargarnas historia” vävt samman en fiktiv berättelse från brottstycken av dessa verkliga fall, och vi får följa omständigheterna kring fyraårige Pauls plågsamma död i hemmet.
Berättelsens nav är femtonåriga Linda som bor med sina föräldrar i ett nedgånget hus i närheten av Duluth, Minnesota. Det är en trakt där avstånden är långa, och där det är lika vanligt att ta sig fram med kanot som med cykel. Linda är en enstöring, rotlös och lätt avtrubbad, ständigt vandrande i det grantäta landskapet: en stor behållning av den annars lite spretiga romanen är just Fridlunds detaljskarpa förmåga att fånga Linda där i skogen – en tonåring på väg, kroppsligt och bokstavligt. Landskapets karga skönhet gestaltar en motsvarande – ibland omvänd – känsla i den udda flickan.
Men så en dag flyttar en ny familj in i huset på andra sidan sjön, och Linda studerar nyfiket de tre genom sin kikare: en ung kvinna, en äldre man och en liten pojke som de tycks bära på guldvåg. Snart blir Linda och kvinnan, Patra, bekanta, och hon börjar arbeta som barnvakt till pojken, Paul. Fadern Leo befinner sig på Hawaii på en forskningsresa. Linda tillbringar mycket tid med den märkligt brådmogne pojken som rabblar böner och har ont i magen, men när Leo återvänder hem blir allt raskt annorlunda.
Redan mycket tidigt i romanen får vi reda på att Paul dött och att en rättegång ägt rum. Själva spänningsmomentet ligger sålunda inte så mycket i att undra över vad som har hänt utan snarare hur och varför. Hur fungerar den tro – och den Gud – som gör det möjligt för en förälder att se sitt barn lida och dö utan att ingripa? Hur mycket kan vi kräva att en femtonåring förstår av ett komplicerat och farligt skeende? I berättelsens nu är Linda vuxen, och vågar först då reflektera över hur psykiskt påfrestande den situation var som hon utsattes för av föräldraparet. Men var Paul och hans föräldrar samtidigt det närmaste en känslomässig familj hon själv kommit?
Här sätter Emily Fridlund på ett intressant sätt fingret på en utsatthet som barn, alla barn, har i förhållande till sina föräldrar: även om vi inte uppfostrats in i en radikal miljö som Kristen Vetenskap är vi som små fångade i den norm som råder i just våra föräldrars hem.
Gå till toppen