Kultur

Starkt om krigets räckvidd

Dikten gör det sorgearbete som samhället förtiger, skriver Elisabeth Hjorth om Solmaz Sharifs debutbok.

Solmaz Sharif.Bild: Arash Saedinia

Solmaz Sharif

BOKEN. Look. Övers Ida Börjel och Jennifer Hayashida. Rámus förlag.
När blir krig ett ord? För vem är kriget ett ord? När blir det ordet för ett liv, en historia?
Solmaz Sharif, född av iranska föräldrar och uppvuxen i Texas, debuterade 2016 med den hyllade diktsamlingen ”Look". Titeln kan läsas som en uppmaning till läsaren, en beskrivning av poetens praktik och är samtidigt den militära definitionen av ”den period under vilken en minas bana är mottaglig för påverkan”.
”Look” är en diktsamling om krigets räckvidd. Dess effekter över tid, dess avgörande inflytande över relationer och dess våldsamma omskapande av världen genom språket.
Sharif använder sig av termer från försvarsdepartementets militära ordbok, fragment ur politisk historia och samtid, rapporter, bibelcitat, litterära referenser och privata brev för att gång på gång få syn på och synliggöra vad kriget gör. Det är en diktsamling som på så sätt talar rakt ur och in i samtiden.
Liksom teoretikern Judith Butlers inflytelserika analys av ”sörjbara liv” visar Sharif hur kriget framställs i medier och officiella dokument med syftet att göra vissa liv värdelösa.
De som dödas utan att erkännas som människor raderas ur historien. Men dikten gör det sorgearbete som samhället förtiger, en efter en träder de fram: de mördade sönerna och de förtvivlade mödrarna, de gråtande fastrarna, den rasande brodern, farbrodern som dödades i Iran–Irakkriget får en egen elegi. Så sträcker sig kriget över kontinenter och blir en del av vardagen för ”splitterminafamiljen” i exil.
USA framställs som ett repressivt övervakarsamhälle vars våld kontinuerligt tar sig uttryck i rasism och imperialism. I blicken på det amerikanska samhället finns ett släktskap med Claudia Rankine, vars märkvärdiga bok ”Medborgare” utkom på svenska i våras. Likt Rankine pekar Sharif på hur det dagliga livet för icke-vita innebär en ständig påminnelse om att medborgarskapet är villkorat och kringskuret.
”Look” består av tre delar som på skilda sätt svarar på språkets våldsamhet. Dikten arbetar med eufemismerna, med likgiltigheten som är inskriven i det byråkratiska, med den chockverkan som uppstår i sammanstötningen med levande varelser. Jag läser om och om igen. Sällan har jag sett språkets brutalitet gestaltas så omfattande och starkt i en diktsamling. Förtärande sorgliga är breven från en maka till en av de intagna i Guantánamolägret, där de tomma utrymmena talar om en censur vars våld är riktat mot en människas ömmaste punkter.
Överhuvudtaget är kvinnors erfarenhet av en sexistisk och rasistisk våldskultur en central del av bokens avtäckande av kriget.
På flera sätt är ”Look” häpnadsväckande för att vara en debutbok. Den skrivande är samtidigt den som jagar och är på flykt i språket. Diktjaget är rörligt och talar från olika platser, liksom duet i dikten skiftar och tar ut nya riktningar. Översättarna Ida Börjel och Jennifer Hayashida har gjort ett imponerande arbete och deras slutkommentarer ger en välkommen inblick i den grannlaga uppgiften.
När blir orden ett krig? Sharif skriver om de kroppar som lever under hot. En älskare får hettan i kroppen att stiga, så att dess "TERMISKA SKUGGA" kan avläsas av militär utrustning. Utan kroppar blir kriget ett ord. En kropp är ”inte vad som gör dig till den du är”, skriver Sharif. Ändå är det händerna som skalar ett äpple som bekräftar att någon är vid liv. Ändå är det nakna tår som får diktjaget att gråta för att de i ökendammet redan ser döda ut.
”Look” är en diktsamling som skakar läsaren, men visar också vad ett poetiskt arbete kan göra i en värld där språket blivit en krigsskådeplats.
Gå till toppen